Sentimental och en liten film

Nu börjar det verkligen dra ihop sig, på torsdag är det final med både praktiskt och teoretiskt prov vilket betyder att den här fantastiska utbildningen snart är slut. Det har varit tre väldigt roliga och lärorika veckor, samtidigt som det vissa stunder varit intensivare än ett pass kortintervaller i roddmaskin. Det kommer bli riktigt sorgligt på torsdag när klassen ska skiljas åt och gå från tighta kurskamrater till konkurrenter. Vi har varit ett väldigt bra gäng som kommit varandra nära, vilket troligtvis är fullt naturligt när man ska nypa varandra i underhudsfettet och pressa varandra till att uppnå maxpuls och kräkkänslor. Oj, vilket sentimentalt inlägg det här blev...

För att lätta upp stämningen en aning bjuder jag här på ett filmklipp från i fredags när vi hängde i lekparken. Jag är den suddiga personen i svart (frökens starka sida är visst inte att hålla i kameran) som här agerar pt-kund. Ser ni spänsten i mina steg upp för backen? Okej, jag erkänner där finns inte en enda gnutta till spänst i de där stegen, men vi kan väl låtsas!!

Kära tomten

Efter en helg som gått alldeles för fort och efter en heldag i gymmet med praktik bjuder jag här på ett smakprov från min önskelista, förutom det vanliga (som tomten verkar glömma bort varje år) som pengar på kontot, fler timmar på dygnet och snygga axlar önskar jag mig en Calipermätare, så att jag kan mäta underhudsfettet på alla mina nära och kära, Nike Fuelband, så att jag kan hålla koll på tid, kalorier och en rad andra funktioner samtidigt som jag ser lite lagom cool och snygg ut. Jag önskar mig även ett par grymt snabba löparskor, gärna i samma snabb-klass som de som pryder Mr. Bolt. Självklart önskar jag mig även annat, som inte har med träning att göra, men det känns oväsentligt i det här sammanhanget.

Överst på listan står såklart en PT-licens, men eftersom denna bör vara fixad redan innan jul så är det nog bäst att jag tar tag i mig själv och pluggar lite, i det här fallet vågar jag inte lita på mannen med den röda luvan och det långa skägget.

Garderobsutfyllnad

Så vad var det då som fick följa med mig hem från SATS-shoppen i torsdags? Jo, ett träningslinne (tänka sig) som sitter heeeelt perfekt, man skulle kunna tro att Nike kidnappat min kropp och gjort linnet efter den, så bra satt det! Linnet fanns även i rosa och nu går jag och små-funderar på det där linnet, det är sällan man hittar något med så bra passform. Det blev även en ny sportbh, mina gamla börjar bli så slitna och urtvättade att jag lika gärna kan binda en gammal näsduk (osnuten) kring mariekexen, det ger ungefär samma stöd. Och sist av allt slank en snygg Tischa ner i påsen, är det ta 3 betala för 2 måste man ju utnyttja det!

Jag har dock lovat mig själv att efter utbildningens slut ska jag göra en radikal rensning i min garderob, det finns ganska gott om gamla prylar som aldrig används för att de just har näsdukseffekten eller för att de används så många gånger att hur man än tvättar och sanerar så luktar de ändå inte hallon. Ut med det gamla, så får man mer plats för nytt!

Kost och lekparkshäng

Fredag morgon bjöd på ett besök i lekparken, vi skulle varken passa frökens barn eller gräva i sandlådan, nej syftet var att vidga våra vyer och hitta träningsmöjligheter utanför gymmet. Den här fredagen bjöd minsann på kallt väder med strålande solsken, riktigt mysigt måste jag säga. Två och två skulle vi komponera ihop övningar med hjälp av vad lekparken hade att erbjuda. Fantasin flödade medan musklerna och kroppen blev trötta, riktigt roligt!!! Jag kommer göra återbesök i lekparken någon gång framöver, när jag känner för något nytt.

Eftermiddagen ägnades sedan åt teori, kost! Finns det egentligen något intressantare än kost? Inte mycket i så fall. Tänk vilken viktig roll kosten har för våra liv och hur vi kan pussla med den för att må bättre och orka mer. Under den här eftermiddagen bestämde jag mig för att någon gång i framtiden utöka mina kunskaper inom kost och läsa till kostrådgivare, varför inte liksom?

Kvällen avslutades på Vapiano, där en god pasta fick knyta ihop säcken om allt jag lärt mig om kost timmarna innan.

En stjärtig snask

Tröttheten börjar göra sig påmind och då händer det att en och annan groda hoppar ut ur munnen. Hjärnkontoret, stämbanden och läpparna samarbetar inte riktigt. Okej, nu är jag ganska bra på att släppa ut grodor även i vanliga fall, att få höra "Lägg er på stången" eller "ställ er höftbrett mellan axlarna" är inget ovanligt om man går regelbundet på mina klasser. Idag lyckades jag då återigen att nominera mig till årets groda inom träning genom att säga till min kund (tack och lov att vi än så länge bara övar oss på våra kurskamrater) att övningen jag gett henne skulle ge henne en "Stjärtig snask", jag menade  såklart att hon skulle få en Snaskig stjärt, men bokstäver bytte plats någonstans mellan min hjärna och mina läppar och ut kom då denna rapparkalja. Jaja, jag bjöd både mig själv, min "kund" och min omgivning på ett gott skratt, och det är ju aldrig fel.

Jag tröstade mig efteråt med ett besök i SATS-shoppen. Tur vi under de här veckorna har lite rabatt att utnyttja,  annars hade det varit billigare att traska över till Sportaffären och inhandla samma saker till ett billigare pris. SATS vet minsann hur man tar betalt!

Tänkvärt....

Att gå en given sträcka i rask takt förbrukar lika mycket energi som att springa samma sträcka.

***

Att springa en viss tidsperiod förbrukar mer energi jämfört med att gå i rask takt samma tidsperiod.

Ja, tänka sig så klok man kan bli av några dagar på utbildning. De här kloka orden är allt jag bjuder på idag, mycket mer orkar jag faktiskt inte just nu. Imorgon laddas det bland annat för teori i fördjupad träningslära och en liten shoppingtur i SATS-shoppen, det är jag absolut värd såhär en vecka innan stora licensprovet.

Som Mange Smith sjunger

Tisdagen kom som en välbehövlig ledig "vilodag". Även om utbildningen är bland det roligaste jag gjort och jag försöker verkligen njuta varje dag så är det väldigt tufft och intensivt, både mentalt och fysiskt. Därför är det extra skönt med en dags ledighet där man kan få landa lite, få saker och ting att falla på plats och faktiskt låta hjärnkontoret vila en aning. Eller ja, så mycket vila blir det klart inte när man blir väckt av väckarklockan i vanlig ordning för att bege sig ner till tvättstugan och slänga in ett lass träningskläder i maskinerna (konstigt nog består min tvätt varje gång av ca 90% träningskläder, jag förstår inte det), för att sedan spendera resten av dagen med att trycka in muskelfästen och pulsträning i hjärnkontoret. Kvällen avslutades med ett tufft IW-pass, det blev hårdrockstema även denna vecka, där deltagarna kämpade på bra, särskilt en speciell herre längst fram som jag ett tag, någonstans mellan Ozzy Osbourne och Metallica, trodde skulle smälta bort. Jag gillar när mina deltagare tar i ordentligt, det ger så mycket extra energi till mig och tro mig det behövde jag på det här passet, mjölksyra-väggen som jag cyklade in i söndags kändes minsann fortfarande i mina spiror och halvvägs in i passet bestämde sig min högra vad för att kasta in handduken och istället bjuda på en ordentlig kramp. Ja, det var den lediga dagen, så värst ledig blev den klart inte. Jag får helt enkelt ta en lyssna vidare till på Mange Smiths gamla denga och drömma mig bort till den riktiga ledigheten....

Konditionera mera

Halvvägs in på utbildningen, tiden har visst fått för sig att leka formel-1 bil, var det dags för konditionsträning, olika intervaller för att vara exakt. Kortintervaller, långintervaller, tabata, löpband, cykel, rodd....jag såg fram emot det här ungefär lika mycket som jag ser fram emot ett tandläkarbesök, alltså inte alls. Det var en riktigt jobbig förmiddag med mycket svett och stumma ben. Benen var extra stumma när vi kom fram till intervaller på cykel, benen tappade känseln och rumpan kastade in handduken men som tur var hade jag en grym "pt" som underhöll mig under tiden med en Danny-dans och vacker skönsång. Jag måste erkänna att det blev en väldigt lyckad förmiddag, trots allt, intervaller var faktiskt myyycket roligare än jag trodde. 

 

Okultiverad

 Personlig tränare

Även söndag fick jag kravla ur sängen tidigare än tuppen ens tänkt tanken på att gala. För att hålla mig kultiverad och få en liten hum om vad som händer ute i stora världen brukar jag inta frukosten framför tvn till nyhetsmorgon. Uppenbarligen vill inte tv4 att vi som, går upp extremtidigt på helgerna, ska få hänga med i nyhetssvängen och bli kultiverade. Nej, istället för nyheterna och vädret fick jag igår se Svampbob fyrkant och idag blev det visst Batman, knappast kultiverat och inte ens underhållning om ni frågar mig.

På utbildningen har vi fått lära oss allt som är bra att veta om konditionsträning, teoretiskt (imorgon ska det tillämpas praktiskt, jag längtar redan, eller inte) vi har även fått göra ett maxpulstest. För er som aldrig utsatt er själva för detta så innebär det i stort sett att du ska ta ut dig så pass mycket att du är på gränsen till att tuppa av, svimma eller börja leta efter närmaste papperskorg för att lunchen bestämt sig för att inte stanna i magen längre utan vill se dagens ljus igen. De senaste dagarna har dock inneburit en hel del träning vilket gjorde att mina ben nådde mjölksyran innan jag blev totalt utmattad, hur mycket hjärnkontoret än skickade signaler till mina ben så rörde de sig inte (som tur var utförde vi testet på cykel, annars hade jag suttit fint som en plansch på väggen inne på SATS). Att gå in i mjölksyra-väggen var i och för sig en upplevelse, funderar på att ringa Per Elofsson och fråga om vi ska bilda klubb, även om jag inte lyckades nå min maxpuls.

Efter en så här pass okultiverad helg (om man ser till att jag inte lyckats se några som helst nyhetssändningar) bjuder jag på en underbar reklamfilm (klicka på länken ovan) jag vill dock poängtera att jag varken är mutad eller står för företaget som reklamfilmen avser, jag tycker bara att det är ett roligt klipp.

Testing, testing

Lördagmorgon och åter på plats på gymmet, dags för utbildningsdag 5. På schemat stod diverse olika tester, maxstyrka, kondition, explosivitet, spänst, fettmätning, uthållighetsstyrka, mm. Jag hade laddat ordentligt med både bacon och bearnaisesås kvällen innan. För att summera dagen väldigt kort kan jag konstatera att fettmättning i form av Calipertest (där man mäter tre punkter på kroppen genom att knipa i underhudsfettet med ett tångliknande föremål) inte är någon särskilt bekväm aktivitet. Men resultatet blev jag nöjd med, så det var helt klart värt varenda nyp. Jag kan också konstatera att jag är rätt grym på uthållighetsstyrka (tack bodypumpen), för att vara riktigt osvensk och skryta lite så fick jag resultatet "utmärkt" på just uthållighetsstyrkan. Hur det gick med konditionen kan vi diskutera en annan dag, eller när jag tränat upp den och springer milen på 43 minuter (alltså aldrig).

Myra vs. Urtidsdjur

Fredagen innebar ledigt från pt utbildningen, detta firade jag med att ta 30 minuters sovmorgon för att sedan studsa upp ur sängen, pigg som en mört. Okej, jag snarare krälade ur sängen som en sliten sill ratad från julbordet, men ändå 30 minuters sovmorgon är alltid något. Det är en väldans skillnad att väcka hjärnkontoret vid 06.00 eller 06.30 kan jag lova, prova själva!! Förutom att plugga hela eftermiddagen och fynda juice på ICA för 1 krona (en krona liksom!! det får man knappt ett tuggummi för nu för tiden, i min ungdom kunde man få en hel påse lördagsgodis för priset av 1 kronor, det ni!) hann jag med att instruera i både IndoorWalking 30 minuter och Bodypump (min vanliga fredagssysselsättningar med andra ord), här gäller det att vara effektiv. BodyPumpen blev en ovanligt rolig klass då jag fick besök av min alldeles färska kollega, så färsk att hon gick sin grundutbildning förra helgen. Jag mer eller mindre tvingade henne att teama hela klassen med mig och dessutom instruera två låtar. Visst är jag en fantastisk gruppträningsansvarig? Som sagt en väldigt rolig klass, men jisses så trött jag blev, min färska kollega bär nämligen en oxe eller annat liknande urtidsdjur inom sin lilla kropp och kan därmed lyfta hur mycket som helst utan en svettdroppe i pannan, jag däremot föddes ju som ni redan vet med myror i min kropp, hur stora är förutsättningarna då för att bli stark? Inte särskilt stora. Jag ville ju dock inte verka alltför klen inför mina trogna fredags-pumpare, så jag lastade på rejält!!

Vitamin-kicka

Dag fyra och kroppen kändes minst sagt som en zombie i morse när klockan ringde, för att inte tala om huvudet som var tröttare än en burk med sömntabletter. Att sitta i skolbänken igen är inte det lättaste kan jag lova, hjärnkontoret är inte van vid att ta in så mycket info, Jag lyckades i alla fall masa iväg mig till utbildningen och väl där lyckades jag kvickna till en aning. Fram mot eftermiddagen fick det dock bli en smoothie för att inte lägga pannan i bänken och ta en liten tupplur, jag har en känsla av att det inte hade blivit så uppskattat av Fröken- Lisa. 

Imorgon är vi i alla fall lediga, välbehövligt! Då ska det pluggas och laddas inför en rad olika tester vi ska utsättas oss själva för på utbildningen på lördag. Idag gick vi igenom testerna teoretiskt och på lördag blir det alltså till att kavla upp ärmarna och utföra testerna, skräckblandad förtjusning skulle man kunna säga.

Typiskt

Visst är det typiskt, när man har upp över öronen att göra hela dagarna (och kvällarna) så bestämmer sig de här tidningarna för att trilla in genom dörren och lägga sig på dörrmattan. De får helt enkelt snällt vänta tills utbildningen är färdig, även om det är svårt att hålla fingrar och ögon borta!!

Hard rock halleluja

PT-utbildningsdag nummer två började med ytterligare lite teori, men som tur var spenderade vi hela eftermiddagen i gymmet. Som ni redan vet har jag lite svårt för att sitta still en längre stund, en förmiddag är absolut max för mina stackars ben. I gymmet övade vi passningsteknik, som värsta Zlatan dribblade vi runt bland löpband och skivstänger och passade medicinbollar till varandra. Nej skämt åt sidan, ingen sån passning! Utan hur man som PT ska passa sina kunder för att deras träning ska bli optimal. Eftermiddagen avslutades med ett maxpass för benen innan vi fick gå hem. Eller gå och gå, jag susade iväg på cykeln genom stan till jobbet för att vikariera på ett IndoorWalking-pass. Dagen till ära körde jag hårdrockstema på passet, efter 55 minuters rockande var jag minst sagt trött!  Spagetti ben, hej och välkomna! Jag tror dock att jag får öva lite på min rockar-look, det ser verkligen inte så coolt och tufft ut som jag kände mig.

Första dagen

Då var första dagen på pt-utbildningen avklarad. Klockan ringde ohyggligt tidigt i morse och även om jag visste att jag skulle göra något riktigt roligt var det väldigt segt att lura benen över sängkanten. Jag kom i alla fall upp och iväg, till sist. Första dagen innebar bara teori, vi fick ytterligare en pärm med teorimaterial, nu har jag tre stycken som pryder min bokhylla, ytterligare en pärm med material att läsa på kvällarna, vilken tur, så att man inte hamnar framför en dålig serie i soffan utan kan spendera sina timmar på något vettigare. Den här dagen bestod som sagt enbart av teori, vilket dessvärre inte är någon fördel för mina rastlösa myrstacksben, efter 37 minuter visste jag som vanligt inte vilken skinka jag skulle sitta på. Men jag lyckades ta mig igenom dagen, tack vare duktiga och inspirerande lärare och intressanta ämnen som kommunikation och passningsteknik (alltså inte hur man passar en fotboll utan hur man hjälper sina kunder i gymmet (som tur är eftersom jag är född med två vänsterfötter i ministorlek och kan knappt träffa en fotboll med någon av dem )).

Efter åtta timmar i skolbänken trampade jag snabbt hem på cykeln för att kasta mig över den inspirerande teoripärmen, okej kasta mig över den var kanske till att ta i, men plugg är det som gäller den här måndagkvällen. Nästan lika spännande som Scream 2 ("skräckfilmen" ni vet).

Imorgon...

Imorgon är det dags, då drar pt utbildningen igång. Behöver jag säga att helgen mest bestått av plugg?

X-factor och ohäftig outfit

På mindre än två veckor har jag lyckats bo på hotell tre gånger, i tre olika städer, lyxigt värre för att vara mig. Den här gången var det den svenska hufvudstaden som fick finbesök. Tidigt tisdagmorgon begav jag mig mot flygplatsen, med väldigt lite packning för att vara mig, jag är typen som packar allt som kan vara bra att ha och gärna lite till, men den här gången hade jag fått stränga order att bara packa det mest nödvändigaste så att jag inte skulle behöva checka in något bagage, det hade vi nämligen inte tid med minsann. Mission impossible trodde jag, men jag lyckades uppenbarligen att klämma ner allt i min nya väska från LesMills, den här väskan fungerar ungefär som Mary Poppins väska, där allt möjligt får plats.

Väl på planet tog jag plats bland de andra kostym-nissarna, eller ja, jag hade ju ingen kostym men jag kände mig ändå som en i gänget när jag så fort vi kom upp i luften smällde upp datorn och började jobba. Jag kände mig ganska viktig och nickade lite "hejande" till mina kostym-kollegor som jag sett att de gör på tv. Hur ofta får man känna sig som en i gänget bland kostym-nisse-eliten?

Så fort vi landat susade jag mot arlanda express, centralen och sedan tunnelbanan. Jag har varit i Stockholm tre gånger i tidigare i mitt liv, och ingen av de tidigare tillfällena har jag behövt klara mig själv. Första gången sprang jag efter mamma och pappa, andra gången min dåvarande chef och tredje gången min sambo. Jag måste därför få säga att jag är enormt stolt över att ha tagit mig till Fridhemsplan nästan helt på egen hand. Man får ju ändå tänka på att jag är uppvuxen låååångt ut på landet. 

Bottne. Bild lånad från webben.

På Fridhemsplan mötte jag upp T, tillsammans småsprang vi sedan till SATS för att gå på ett BodyCombat pass med Bottne. Efter att ha betalt 200 pengar i provträningsavgift (stockholmarna vet hur man tar betalt) hann vi precis till salen innan klassen började. T hade glömt att berätta den lilla detaljen att det faktiskt var BodyCombat vi skulle träna, jag trodde att vi skulle gå på BodyPump och hade därför packat ner en BodyPump-outfit, vilket resulterade att jag fick köra BodyCombat iförd långa tights och utan handlindor. Snacka om att jag kände mig ohäftig, lite som gräddtårta med ovispad vispgrädde och blöt sockerkaksbotten. Inte precis så man vill framträda i huvudstaden kanske. Hur som helst så blev det ett svettigt pass, Bottne är en riktigt bra instruktör och det var riktigt roligt att få köra en av hennes klasser. En kalldusch senare, japp det saknades minsann varmvatten på SATS Fridhemsplan igår, det gick knappt av skölja av sig, jag spände mig så mycket tt jag blev längre än långa Fabrorn och fick nackspärr på köpet, man hade kanske förväntat sig liiiite mer för 200 pix, var det dags att börja jobba på riktigt.

Orsaken till hela den här vistelsen var att jag skulle hjälpa T att rekrytera instruktörer till vårt nya gym som öppnar i januari. Dags för audition. Lokalen vi hyrt är belägen högt uppe i ett torn med utsikt över hela staden, riktigt häftigt för en lantis-loppa som jag. På bilderna ovan ser ni utsikten över Globen. Efter lite googlade och youtube tittande kunde vi dessutom konstatera att just den här lokalen använts för audition i X-factor (ni vet sjung-programmet i tv4) tidigare i år. Grymmare kan det ju inte bli. Audition som audition tänkte vi och avverkade instruktörer på löpande band, audition, intervjuer.....till sent på kvällen. Vi summerade sedan dagen på en restaurang med varsin sallad och ett glas vin, det var vi väl förtjänta av. Behöver jag säga att vi somnade snabbare än Lucky Lukes skugga när vi väl kom till hotellet?

Tidigt onsdagsmorgon lämnade jag hotellet och påbörjade min resa tillbaka till de skånska markerna. Så pass tidigt att jag inte ens hann få i mig någon hotellfrukost, det fick bli en halvsvettig macka på Arlanda. 27 intensiva timmar avslutade från det att jag låste ytterdörren till det att jag satte fötterna på dörrmattan igen. Intensiva, men otroligt roliga och lärorika.

IndoorWalking med pulsklocka

Det börjar dra ihop sig nu, om en vecka befinner jag mig på PT utbildning, större delen av helgen har jag därför spenderat på det här viset, med en kopp varm choklad och muskelplugg. Eller ja, tro nu inte att jag pimplat varm choklad heeela helgen, det blev en kopp och den gjorde sig så bra på bild att den helt enkelt fick vara med här. Men pluggat muskler hela helgen har jag minsann gjort, med undantag för några korta pauser i form av matlagning och matintag. 

Spännande person jag är nu? Njae, kanske inte riktigt.

Måndagen började med ett ruskigt jobbigt IndoorWalking pass, mitt sista vik-pass för Johanna som nästa vecka är tillbaka efter sin sjukskrivning. Passet var jobbigt på många vis, det är inte alltid lät att vara kvinna, ett flertal gånger fick jag lust att slänga mig av walkern och hälsa på närmaste papperskorg, men jag bet ihop och kämpade på. Dagen till ära fick jag för mig att använda pulsklocka under passet, mest för skojs skull. Om man nu ska tro mig pulsklocka som dessutom protesterade ett tag och ville ha nya batterier (vem vill inte det liksom), så var jag upp i 95% av min maxpuls som mest och förbrände 433 kcal på 45 min. Bra jobbat!

GRIT™ Strength

http://www.youtube.com/watch?v=ZXThSsYS5N0

Tidigare i veckan fick jag chansen att prova på LesMills nya koncept GRIT™, ett intensivt 30 minuters pass som finns i två olika varianter, PLYO (konditionsträning) och STRENGTH (styrka). Jag provade den senare varianten med fokus på explosiv styrka och samtidigt hög puls. Enligt min research innan passet skulle det här vara ett riktigt "kräk-pass" där det går ut på att verkligen pressa sig själv till det yttersta, tunnelseende och kräkkänsla utlovades. Jag gick trots detta in med inställningen "Hur jobbigt kan 30 minuter vara egentligen?", jag känner mig trots allt ganska vältränad, håller man 5-7 klasser i veckan kan ju 30 minuter inte vara så jobbigt. Men ha, där åkte jag på en nit-lott lika stor som Triss julkalender och Bingolottos uppesittarkväll tillsammans. 50% av din kroppsvikt på stången, jag tänker inte nämna varken min kroppsvikt eller den vikt jag hade på stången (jag är ju trots allt en dam innerst inne), och sedan startade passet i en rasande fart. Knäböj, utfall, armhävningar, burpees, bicepscurl, ännu mera armhävningar, axelpressar, bröstpressar.....avverkades i en rasande fart. Om någon hade tittat riktigt noga hade man definitivt kunnat se mitt hjärta hoppa omkring i bröstkorgen. Svetten sprutade åt alla möjliga håll likt en vattenspridare. Efter 7 minuter fick jag lust att lägga mig i fosterställning i ett hörn och invänta passets slut. Men jag bet ihop, tog mig igenom det även om jag på slutet mest såg ut som en fick som legat på land för länge. Stolt!! Trött!! För att trösta mig själv en aning bestämde jag att det inte var mina muskler som är klena utan min kropp som helt enkelt väger för mycket! Hade jag vägt mindre hade det ju blivit betydligt mindre vikt för mina muskler att lyfta.

Trots att GRIT™ fick mig att tvivla på hur vältränad jag egentligen är och även om jag var fisk-trött efteråt och vaknade dagen efter med grym träningsvärk så var det ett gryyyymt pass. Jag längtar tills vi får in det på vårt gym någon gång närmare vitsipporna.

Kort sagt GRIT™, is the SHIT!!

GFMi - dag 2

Med en stadig hotellfrukost i magen, tänk om man hade haft tillgång till sådan frukostbuffé varje morgon då hade mina energidepåer varit betydligt gladare,  begav vi oss mot utbildningens andra dag. Behöver jag säga att det var ett halvt projekt att ta sig ut sängen den här morgonen? Gårdagens GRIT hade definitivt satt sina spår, vi tackade hotellägaren för att han satt in en hiss så att vi slapp ta trapporna åtminstone. Fröken Snygg-Fredrik fortsatte att gå igenom schemaläggning, rekrytering, utvärdering och massa annat i samma rasande tempo som dagen innan. Om det berodde på att träningsvärken begränsade mina rörelser eller om jag redan vant mig vid att sitta still är en klurig fråga, hur som helst så var myrorna i benen inte lika envisa den här dagen, tack och lov. 

I slutet av dagen lekte fröken Snygg-Fredrik jultomte och vi fick ett gäng grejer med oss hem, bland annat en snygg träningsväska som jag blev superglad för! Hur kunde LesMills veta att jag behövde en ny träningsväska, eller behövde och behövde, man kan aldrig få för många om man säger så. Tacka vare den nya väskan och lite annat smått och gott som vi fick med oss blev det ännu lite mindre plats i bilen på vägen hem. Vår lilla minibil var i stort sett färdig att sprängas, men den lyckades klara sig hel hela vägen hem, och tur det för jag skulle inte vilja se mina träningskläder skjutas iväg åt alla håll och kanter över motorvägen!

Resan hem gick dock inte helt smärtfritt, återigen fick vi veta att köra bil i Göteborg inte är det lättaste. Vi lyckades köra fel ett antal gånger, komma halvvägs till Jönköping, göra en förbjuden U-sväng och köra på spårvagns-spår. Men det hela slutade lyckligt och vi kom hem hela, fullmatade med kunskap, inspiration och träningsvärk! Jag vill dock tillägga att det inte var jag som körde, varken dit eller hem. Det var inte heller jag som läste kartan!

GFMi - dag 1

Tisdagsmorgon (natt om du frågar mig) och klockan ringer alldeles för tidigt. Jag visste varken vad som var upp och ner eller fram och bak på mig själv. Mitt sovsällskap pälsbollen protesterade högt när jag rullade ur sängen. Att jag ens fick i mig frukost och kom iväg är ett mindre underverk. Redan från början stötte vi på ett litet problem, fyra tjejer och ca 26 väskor i en minibil med bagage i storlek med en hundkoja till en chihuahua, är ett riktigt pusslande. Till sist fick vi in allt i bilen, trångt men mysigt, och kunde rulla iväg mot Götlaborg!! På grund av bilköer och lite optimistiskt beräknad restid kom till sist fram, 15 minuter sena, men det spelade mindre roll för i Götlaborg är alla så goa och glada att de inte bryr sig om man kör med akademisk kvart eller inte.

GFMi (Group Fitness Managment intensive) är en utbildning för oss som arbetar som gruppträningsansvariga. I ett rasande tempo fick vi lära oss om statistik, schemaläggning, rekrytering, utvärdering och massa annat som rör gruppträningen. Riktigt intressant, men är man född med en hel myrstack i benen är det mission impossible att sitta still. Som tur var hade vi Snygg-Fredrik som fröken (viket underlättade det hela avsevärt) och gott om pauser med både fika och mat. Det gillas. Första dagens utbildning avslutade vi med att bege oss till ett närliggande gym för att prova LesMills nya pass GRIT. Jösses Emelia, vilket tufft pass. Efter 7 minuter funderade jag på om jag skulle lägga mig i fosterställning i ett hörn och vakna upp lagom till midsommar. Men jag kämpade mig igenom passet, med svetten sprutande åt alla håll likt en vattenspridare. Mer om detta pass, senare.

Utbildningens första dag var slut och vi försökte bege oss till vårt hotell. Försökte. Det är uppenbarligen inte det lättaste att köra bil i Götet. Efter följande kommentar kom vi till sist fram;

"Det här är en jättestor rondell, hjärtat! Med en parkering i mitten. Kör runt den bara!"

Efter lite mat i magen blev det tidig sänggång. Vi hade ju trots allt varit uppe i ett stort antal timmar, suttit still längre än vad vi gjort på många år sammanlagt och dessutom genomlidit ett brutalt kräkpass utan dess like. 

Mellanlandning

Imorgon ska jag och tre andra tjejer från jobbet på utbildning i Göteborg, den här gången är det LesMills GFMi utbildning (mer redogörelse för vad utbildningen innebär kommer inom kort, men jag kan kortfattat avslöja att det har med gruppträning och schemaläggning att göra). Eftersom utbildningen startar redan klockan 9.00 imorgon, och det är en bit att åka, har jag under dagen mellanlandat hemma hos mamma. Mitt sovsällskap för natten blir pälsbollen på bilden ovanför, en perfekt värmedyna till min förkylda kropp. Jodå, för er som undrar så hänger förkylningen envist kvar. Lite som åsnan i Shrek. påhängsen och väldigt irriterande. Men nu ska jag och pälsbollen sova, klockan ringer innan tuppen ens tänkt tanken på att gå upp, imorgon. Obeskrivligt tidigt alltså.

Skräck på gymmet

Den här helgen är det Halloween, om man bor i USA vill säga här i Sverige går vi in lite halvhjärtat för den här helgen med en ful pumpa på trappan, lite typiskt svenskt sådär. Men inte på vårt gym, nejdå, här går vi all in och satsar på en IndoorWalking 55 min med skräcktema. Två instruktörer, skrämmande utklädda, läskig rekvisita och ryslig musik från diverse skräckfilmer. Själv har jag bidragit med den snygga skylten ovan som sitter uppe på vår anslagstavla, nu återstår att se hur många medlemmar som vågar dyka upp.

The Nike Blast 2013

När jag häromkvällen låg nerbäddad i min säng och tyckte lite extra synd om mig själv för att jag var så förkyld (jag blir som en man när jag är förkyld, gnällig alltså), nässpray och Alvedon var mina bästa vänner upptäcker jag helt plötsligt att datumet för nästa års The Nike Blast är släppt! Helt plötsligt glömde jag bort både feber och snor och fick plötsligt massor med energi!! För er som undrar är det här ett konvent i Stockholm för oss gruppträningsnördar, två hela dagar med massor av gruppträning för duktiga instruktörer i självaste Globen. Som instruktör är detta bättre än både nyårsafton och midsommar tillsammans!!

Jag studsade upp ur sängen, skrev snabbt upp datumen i min kalender, 2-3 februari, gjorde även en STOR notering på den 12 december då bokningen öppnas. Vill man läsa mer om The Nike Blast gör man det här  www.thenikeblast.com

Efter detta snabba uppstudsande från sängen tog febern snabbt över och jag fick snällt gå och lägga mig igen, dock betydligt lyckligare! Jag längtar redan till februari!!! Globen håll i dig för här kommer jag!!

Licensierad BodyPump instruktör

Nu tänker jag vara sådär osvensk och både gratulera och vara stolt över mig själv. Detta kanske väcker starka känslor, men har man blivit godkänd och fått sin licens i BodyPump så tycker jag att man har rätt till att vara stolt. Så, grattis mig själv!!!!

För er som av någon anledning missat det så gick jag grundutbildningen i BodyPump i början av september. Efter det att grundutbildningen är avklarad har man tre månader på sig att filma en klass, där man instruerar, och skicka in den till LesMills för utvärdering. Här får man sedan veta om man är godkänd och därmed får sin licens eller om det är något man måste jobba vidare med innan man filmar igen. På min klass i fredags bestämde jag mig för att detta är klassen med stort K, med hjälp av en kollega, som fick agera kamerakvinna, hamnade alltså hela passet på film. Filmen skickades och igår fick jag beskedet att jag är GODKÄND!!!

Glass i mängder och vemod

Efter en dags träningsvila och väldigt mycket glass (glass är helt klart bästa medicinen mot det mesta, glass borde absolut börja säljas på apoteket) har febern lämnat mig. Snor och en hes röst är visserligen kvar, men man ska inte klaga för det lilla. Det blev alltså förmiddags-BodyPump även denna onsdag, även om jag ska erkänna att jag var lite orolig att råka stänka snor på deltagarna längst fram, att rösten skulle lägga av helt eller att hjärtat skulle slå fortare än på en liten kanin. Eftersom mina kära BP-kollegor jobbar på "vanliga" jobb fanns det ingen som kunde ta mitt pass och jag var så illa tvungen att ta det själv. Men det gick bra, visserligen var inte rösten vad den borde varit men den höll hela vägen och deltagarna närmast mig lyckades undkomma mitt sprutande snor så jag är riktigt nöjd. Det känns dock lite vemodigt att detta var min sista onsdags-BodyPump för den här terminen. Nästa vecka är Johanna, och BodyStep, tillbaka igen efter sin sjukskrivning. Jag kommer sakna mina onsdagspass, det brukar vara bra bokat och glada deltagare som kämpar på bra. Jag ska nog fjäska lite för den schemaansvariga så att jag kan få en BodyPump till på vårschemat, typ köpa ett träningslinne till henne eller bjuda henne på glass. Eller javisst ja, det är ju jag som är den schema-ansvariga!

Min bästis Alvedon

För tillfället är Alvedon min bästis. Jag höll tummarna och trodde att jag skulle klara mig från förkylningar den här hösten, men inte. I söndags morse vaknade jag med halsont och förstod ganska snabbt att nu är det kört, och mycket riktigt, fram mot eftermiddagen kom snoret och lite senare febern. Söndagkväll kändes det som om stadsbussen kört över mig, ont överallt och allmänt hängig. 

Eftersom jag är envis som en gammal get och dummare än Janssons gris (ni kan väl Saltkråkan?) satte jag ändå klockan i morse, masade mig upp, tryckte i mig frukost och begav mig till gymmet. Förmiddagens BodyCombat var mer än tuff och jag ångrade mig flera gånger att jag ens gått upp ur sängen. Men jag tog både mig och deltagarna igenom de 45 minuterna, även om det kändes som 3 timmar och 17 minuter. Imorgon har jag bestämt mig för att vila kroppen och har därmed bytt bort min IW. Det svider i själen och hjärtat men kroppen slår kullerbyttor med dubbel loop av glädje. Ibland måste man helt enkelt lyssna på kroppen. Nehe, nu ska jag ta en Alvedon till och sedan bege mig till jobbet.

Mardröm

Lånad från internet

I natt drömde jag en mycket märklig mardröm, märklig på många vis egentligen, såhär i efterhand kan jag skratta högt åt det men lika kul var det inte i natt precis. Jag vaknade kallsvettig och hade ont i hela kroppen. Så, vad drömde jag då för otäckt undrar ni nu såklart, att jag blev jagad av liemannen, höll ett pass utan deltagare eller råkat trampa på en spik och måste sitta blickstilla i 14 dagar? Njae riktigt så illa var det klart inte, men nära inpå. Jag drömde att bästaste Syster Yster tvingade mig att träna. Oj, tänker ni, är det något man kallar mardröm när man är en sådan tränings-hoppa som jag? Och tänka sig, ja det var det. Jag bönade och bad om att få slippa träna, men syrran var hård som Arnold och gav sig inte. Trots att jag var helt slutkörd och hade ont i precis varenda liten muskel, tvingades jag till både burpees och armhävningar. När jag badade som mest i svett och tankarna på att springa ifrån syrran och gömma mig var som störst, vaknade jag och kunde inte låta bli att skratta lite för mig själv. För det första skulle aldrig någon kunna tvinga mig till att träna, det gör jag av egen vilja, och för det andra skulle nog syrran vara sista personen på jorden som skulle tvinga mig till just träning. Hade hon tvingat mig till att baka cupcakes, se en hel säsong av Greys Anatomy eller gräva i trädgårdslandet hade jag inte blivit förvånad, det är liksom lite mer hennes låtlista om man säger så. Mardrömmen förvandlades alltså ganska snabbt till ett komiskt inslag på denna fredagnatt, men jag tänker ge kroppen en träningsfri helg, troligen var det väl det den försökte säga mig.

Inredningstrend 2012

Shabby Chic, minimalistiskt och IKEA-style kan slänga sig i väggen, jag har nämligen skapat en helt ny inredningstrend. Jag har blivit uppfostrad sedan småskolan att man ska hänga upp gympapåsen och dess innehåll direkt när man kommer innanför dörren efter skoldagens slut. Eftersom jag är en ordentlig flicka gör jag detta fortfarande, trots att jag slutat med både gympa, gympapåse, skola och flyttat hemifrån. Numera packar jag upp träningsväskan efter jobbet direkt när jag kommer hem och då måste man ju ha någonstans att göra av alla dessa prylar man haft i väskan. Eftersom torkställningen snabbt blir full, är den inte full av svettiga träningskläder är den full av rena, nytvättade träningskläder, och då måste man ju göra av med sina svettiga plagg någon annanstans. Varför inte använda dörrhandtag eller stolsryggar? Det funkar kanon!! Efter en vecka med si sådär 6 klasser är i stort sett hela lyan fylld av träningskläder. Färgglatt och trevligt, sprider en känsla av hemtrevnad och en mindre trevlig, lite unken doft av just begagnade träningskläder (doftljus i hörnorna är att rekommendera). Det här var mitt stora inredningstips för 2012 (kan man tro att jag jobbat i en butik med inredningsprylar, det är faktiskt sant) jag antar att det redan kliar i fingrarna på er att efterfölja min trevliga trend.

Hygglo med världens sämsta foundation

Bild lånad från Hemglass

Medan min instruktörskollega Emelie lyxar runt i Dubai, troligen kommer hon vara lika äckligt brun som glassen ovan (avundsjuk? jag? Inte det minsta (ljug på hög nivå)), hoppar jag snällt in och vikarierar på hennes IndoorWalking 45 minuter, jag är värsta Hygglon liksom (Hygglo är en glass från Hemglas för er som missat det). Om man redan har fem klasser i veckan märks det inte om man tar en klass till tänkte jag, lite som om man redan har fem barn så gör ju det sjätte ingen direkt skillnad, jag tror dock att jag hade missat den lilla detaljen att passet är klockan 8!!!! Jag fick alltså denna morgon gå upp tidigare än tuppen, hade jag haft en tupp hade han säkerligen blivit sur på mig och bett mig dra täcket över huvudet, hade jag haft en tupp hade jag troligen lyssnat på dessa råd och somnat om igen. Men nu är jag både tupp-lös och envis så jag masade mig upp och iväg till gymmet. Möttes av 10 pigga deltagare (finns det något värre än morgonpigga människor när det känns som om man själv fortfarande är bästis med John Blund) som inte ville något annat än köra skiten ur sig själva denna tisdagsmorgon. Svetten sprutade, mjölksyran pumpade och det blev ett riktigt tungt och roligt pass. Efteråt fick jag frågan om jag inte skulle ställa upp i X-factor nästa år, jag är väldigt glad för att sjunga med i låtarna, det lättar lite på stämningen och man glömmer bort allt det jobbiga, jag vet dock inte om jag ska ta frågan som en komplimang eller ett hån. När jag i min ungdom bodde hemma och gick omkring och småsjöng brukade pappa fråga om jag hade ont någonstans eftersom jag gick och gnällde så. Jaja, X-factor blir det inte, men jag tänker fortsätta sjunga på mina pass i alla fall. Deltagarna får väl skaffa öronproppar om det låter allt för illa.

Sist, men inte minst, måste jag tillägga i detta, oerhört viktiga, inlägg att jag för tillfället går omkring med världens sämsta foundation. Redan i uppvärmningen bestämmer den sig för att bege sig runt i ansiktet och inte alls stanna där jag så omsorgsfullt placerat den. Efter passet ser jag ut som en tiger, randig, där foundationen har runnit runt. Minst sagt irriterande. Nu kommer alla mindre fåfänga människor ute i vårt avlånga land fråga sig varför i hela tigerns namn kvinnan sminkar sig när hon ska hålla pass. Och därför tänkte jag förklara detta en gång för alla. När man håller pass klockan 8 på morgonen vill man gärna se lite fräsch ut (det vill man väl alltid i och för sig), man vill möta sina deltagare med ett strålande och piggt leende. Glada, fräscha ögon och utan sträck efter kudden på kinderna. Därför sminkar jag mig! Vem vill möta ett trött lik som sett sina bättre åt, klockan 8 på morgonen? Hur motiverad blir man då liksom? Där fick ni svar på det!

Paprika i påse

 Jag ingen sån där miljö-nisse som går omkring och räddar utrotningshotade grodor eller plockar fimpar i vägkanten. Jag erkänner att jag använder mer hårspray än vad som är bra för moder jord, jag är sämst på att sortera sopor och jag värmer mat i micron. Men trots allt detta tänker jag faktiskt på vår miljö lite då och då. Jag cyklar till jobbet och affären, jag plockar inte utrotningshotade blommor och jag försöker använda mina träningskläder mer än en gång för att minska på tvättberget. Så helt hopplös är jag faktiskt inte när det gäller det här med miljön. Något som fick mig att reagera väldigt starkt var dessa paprikor (se bild ovan) som jag upptäckte på ICA häromdagen. Jag fick lust att leta rätt på närmaste butiksbiträde, kasta en paprika i huvudet på honom/henne och förklara ett och annat om vår stackars moder jord. För huuuuur onödigt är det inte att stoppa EN paprika i EN liten platspåse!!!!!! Upprörd, deluxe!!!! Okej, jag kan fatta att man stoppar TRE paprikor i en påse, så att de bildar ett sånt där trevligt stoppljus, men EN paprika i EN påse!!! Var de rädda att den stackars paprikan skulle rymma eller att något litet barn skulle slicka på den i affären, eller vad är meningen liksom?? Värst av allt är att jag köpte med mig hela TVÅ paprikor i TVÅ påsar bara för att jag lyckats hitta et recept som krävde paprika. ICA borde skämmas och tänka lite mer på miljön. Och jag borde ha tänkt och valt ett annat recept.

Jaha ja, ett helt inlägg som inte alls har med träning att göra. Okej, paprika är rysligt nyttigt och bar att äta om man leva hälsosamt, så helt utanför stigen är jag klart inte. Jag var bara tvungen att avreagera mina upprörda paprika-i-påse-känslor någonstans. Förlåt för det.

Lyftcykling och brunch

Eftersom jag "bara" lyckats hinna med tre pass denna vecka, började det krypa i mina spiror redan fredag eftermiddag. Krypandet kan i och för sig bero på att jag satt still ovanligt mycket för att vara mig på utbildningen igår. Det passade sig liksom inte att helt plötsligt ställa sig upp och börja köra lite BodyCombat-moves, även om det hade livat upp utbildningen på många sätt. Jag försökte luftcykla med benen lite diskret under bordet, bara för att hålla någorlunda styr på myrorna som bestämt sig för att flytta in i mina stackars ben, men efter att ha råkat kicka till min bordsgranne ett antal gånger på smalbenen gav jag upp luftcyklandet och istället både ben och myror att de skulle få köra slut på sig själva lördagmorgon.

Eftersom jag är en hygglig tjej som håller vad jag lovar, masade jag alltså iväg mina ben till gymmet i morse. Helt plötsligt var benen inte riktigt lika pigga och rastlösa längre, myrorna hade tydligen flyttat tillbaka till skogs och lämnat mina ben till att klara sig själva. Mitt humör förvandlades snabbt till hämnd, vilket resulterade i att benen snällt fick ställa upp på ett IndoorWalking pass, 55 minuter. Där fick ni, ha!! Riktigt roligt att för en gångs skull vara deltagare och kunna njuta av att bara köra skiten ur sig istället för att behöva jobba en massa med hjärnkontoret och rösten. Ja, jag kunde självklart inte vara tyst en längre stund utan var tvungen att tjoa med lite då och då. Sån är jag, bara att acceptera!

Efter ett minst sagt svettigt pass och en dusch  var vi ett gäng kollegor som bestämde oss för att äta brunch tillsammans. Brunch-buffé ute i solen i mitten på oktober är inte fy skam. God mat och trevligt sällskap. Nu kan helgen börja på allvar! Här ska det pluggas muskler....

Varma fötter och träningslinne nummer 19

 Fredagen den här veckan innebar inte dubbelpass för min del utan utbildning med jobbet. Kändes både konstigt och tråkigt, som torsdag utan ärtsoppa, lördag utan fest och som en fredag utan kyckling (för att citera en gammal reklamplåga), det blev ju inte särskilt mycket bättre av att mina klasser, som jag för övrigt lyckats vikariera bort, var bra bokade. Jaja, lite lagom småsur för att jag missade mina älskade fredagspass (att kroppen skrek av lycka och gjorde segerdans värre än indianerna i Pocahontas över en dags vila är en annan historia) drog jag på mig mina nyinköpta gummistövlar och begav mig till utbildningen. I söndags fick jag nog av allt regn och de blöta fötter som blir resultatet av allt detta vatten, jag köpte mig alltså ett par gummistövlar som jag denna fredag invigde. Nu ska det tilläggas att denna fredag inte bjöd på regn utan på sol och 15 grader, för er som inte känner till detta så är gummistövlar ett ganska varmt fotöverdrag. Gummistövlarna innebar alltså inga torra fötter som jag hade hoppats på, men snygg var jag!! Alltid en liten tröst.

På vägen hem lyckades, på något mystiskt sätt, mina gummistövlar styra in mig i en sportaffär. Jag lyckades på något ännu mer mystiskt sätt, jag tror jag får ringa Kalle Blomkvist eller varför inte självaste Kurt Wallander så att de kan lösa det här mysteriet med självstyrande gummistövlar, gå ut ur affären med en påse i handen och 199 kronor mindre på kontot. Hur gick det där till? Jag hälsar i vilket fall som helst träningslinne nummer 19 (jag tror det är nummer 19) välkommen till min garderob, gör dig redo för svettiga pass och många varv i tvättmaskinen!

Hemma på hallmattan väntade nya numret av FitnessMagazine, ett bra avslut på en ovanlig fredag!

Vitlök och svettfläckar

Gårdagen blev en flopp på alla sätt och vis. Jag vaknade otroligt seg, ont i hela kroppen och allmänt hängig. Jag skänkte en ond tanke om hämnd till alla de med förkylning som vistats i min närhet de senaste dagarna. Förkylning är det sista jag önskar mig just nu, jag äter hellre fransbröd med sirap (sockerbomd och snabbisolerande) till middag varje dag i en hel vecka. BodyPumpen på förmiddagen blev rena plågan, redan i uppvärmningen var jag trött som om jag hade sprungit ett marathon baklänges, jag kände mig kräkfärdig och började, med blicken, leta efter närmaste papperskorg. Vikterna kändes som bly och både ben och armar skakade värre än asplöv under stormen Gudrun. På något vis lyckades i alla fall passet rulla på och när vi kom fram till stretchen fick jag lust att tacka Gud för att jag klarat mig utan kräkningar eller andra pinsamheter. Helt klart inget bra pass och jag var minst sagt besviken på mig själv efteråt.

Dagen fortsatte lite i samma flopp-fotspår. Jag blev mer och mer säker på att det var en förkylning som knackade på dörren och började planera en helg sängliggandes med näsdukar och alvedon som min bästa vän. Men sen bestämde jag mig för att inte ge vika åt den här förkylningen. Jag cyklade därför hem vid halv nio med bestämda tramp, tryckte i mig två vitlökar, jätteäckligt men tydligen ska det hjälpa mot både förkylningar och onda andar, och eftersom jag inte vill ha besök av något av det tryckte jag alltså i mig två klyftor, en alvedon och gick och la mig.

I morse vaknade jag, kanske inte direkt på topp, men betydligt högre upp än igår. Smaken i munnen efter vitlökarna kunde dock varit bättre, men vad gör man liksom inte för sin hälsa? Dagens BodyCombat gick riktigt bra, 20 härliga deltagare, tror bestämt att det är nytt deltagar-rekord för en morgon-Combat. Kroppen kändes kanske inte helt hundra men det kan ha berott på att jag inte luktade så gott, vitlök sätter sina spår, men återigen vad gör man inte för sin hälsa? Spana in svettfläcken nedanför och tänk er en lagom doft av svett blandat med vitlök, lägg då till ett stort leende och en mascara som valt att rymma och sprida sig lite all over the place, så har ni mig denna torsdag!

Feeling hot, hot, hot

Mina medlemmar har länge tjatat om att de vill ha bastu, idag fick jag nog och tänkte att vill de ha bastu ska de minsann få bastu! Jag förvandlade därmed hela anläggningen till en bastu, inklusive våra tre gruppsalar och omklädningsrum. Eller ja, nu var det här med bastu på hela anläggningen inte riktigt min förtjänst och inte blev medlemmarna särskilt nöjda heller. Min anläggning ska nämligen byggas ut och i lokalerna bredvid pågår renoveringen för fullt, de snälla byggarbetarna stängde av ventilationen, i heeeela byggnaden, för att vi skulle slippa deras byggdamm. Omtänksamt, verkligen! Eller inte! Avstäng ventilation = bastu och obefintligt syre. Hela anläggningen immade igen (ni ser ju själva på bilden ovan), till och med min datorskärm i receptionen blev immig. Svetten rann på ryggen och jag fick lust att byta om till bikini, fälla upp ett parasoll och förvandla receptionen till bardisk, börja blanda drinkar till mina svettiga, svimmfärdiga medlemmar. Tropisk känsla deluxe.

Ett glas rött och tre pass

Jaha, nu har jag hållit på och försöka ladda upp den här tama bilden i mer än 34 minuter, när jag precis tänkt ge upp ploppade plötsligt  bilden upp. Lite som på en gamla goda tiden när man hade modem istället för bredband, och bara fick vara ute på internet efter klockan sex, väntade någon av päronen samtal fick man snällt vänta ännu längre. Nu låter det som om jag är äldre än min egen farmor, men tro mig så illa är det inte även om jag börjat känna mig lite gammal på sista tiden.

Igår eftermiddag, när jag lekt soffpotatis deluxe alldeles för länge, bestämde jag mig för att ta tag i datorn och knåpa ihop de där tre IW passen som jag påbörjade redan förra helgen, men som jag inte riktigt haft tid att göra färdiga. Tack vare ett glas rött (det var ju ändå lördag eftermiddag liksom), tända ljus, regnet som smattrade mot fönstret och en snarkande hund i knät lyckades jag komma i en väldigt effektiv skaparstämning.  Jag hann så gott som färdigställa alla tre pass innan familjen kom hem och det blev dags för lördagsmys. Känns riktigt bra faktiskt. Måste säga att mina timmar på landet den här helgen verkligen har varit bra, jag har återhämtat mig, skapat och pluggat. Bättre helg får man leta länge efter, det enda jag skulle vilja klaga på är att helgerna alltid går så fort. Måndag eftermiddag, som förövrigt är de drygaste timmarna på heeela veckan, känns typ 97 gånger längre än helgen. Lustigt det där...

Återhämtning och Soffpotatis deluxe

Efter en "full-rulle-vecka" med 46 timmars arbete plus sex instruerade klasser i bagaget tycker jag själv att jag förtjänar lite vila. Väskan packades därför och efter jobbet igår susade jag till landet för att spendera några timmar med nära och kära. Eller ja susade och susade, jag gillar inte att köra bil när det är mörkt så jag snarare krypkörde än susade, men det tillhör liksom inte historien egentligen utan är mer ett onödigt tillägg ifall det intresserar någon. Lördagen började med en minst sagt blöt promenad i skogen, bästa återhämtningen på jorden, bättre än både gainomax och powerade. Efter några timmars pt-plugg och en väldigt fin en-mans teater från syster (i dubbelbemärkelse (alltså min syster tillika sjuksyster)) vet jag nu precis hur jag ska gå till väga och vilka jag ska rädda först ifall det börjar regna vikter från taket som träffar mina medlemmar i huvudet. Ja, ni förstår ju själva hur tryggt det är att träna på mitt gym. Nu tänker jag i alla fall inte göra mer vettigt idag, utan bara ta det lugnt och njuta. Bli en soffpotatis på heltid för en eftermiddag.

Just do it

Ibland är det bara att bestämma sig för att det går, om bara viljan är tillräckligt stor så brukar kroppen snällt följa med. Eller ja, kanske inte snällt alla gånger, man får muta den med den med en rad olika mutor innan den gör som man vill, men i slutändan är det oftast viljan som vinner. Viljan - Kroppen 1-0 ! Den här veckan har min vilja gått många matcher mot min kropp, i stort sett varje morgon för att räkna lite mer noggrant. Jag får snart ta in en utbildad domare för min kropp börjar bli sur efter alla förluster. Men i helgen ska kroppen få vila, det lovade jag mig själv igår när kroppen motvilligt kravlade ut sängen. Ingen träning på heeeela helgen!

Full rulle

Vissa dagar är lite mer fullbokade än andra, gårdagen var minst sagt en sån dag. Tisdagen började alldeles för tidigt med träning och frukostmöte med kollegorna. Vi har frukostmöte en gång i månaden och det är alltid lika kul att träffa sina kollegor, även om det kunde vara kul att ses utan att behöva sätta tändstickor i ögonen för att hålla dem öppna. Det går dessutom åt en del smink på de här mötena för att man över huvud taget ska se någorlunda fräsch ut. Färden från mötet till jobbet blev en väldigt blöt sådan! Hösten är definitivt här, storm och skyfall! Även om det inte var någon lång färd såg det ut som om någon kört mig i tvättmaskinen, jag var totalt genomblöt, lagom trevligt. Åtta timmar senare, lagom till arbetsdagens slut, hade jag i alla fall lyckats torka. De numera torra receptionskläderna byttes mot träningskläder och arbetsdagen avslutades sedan med ett pass BodyPump. Många av instruktörerna är sjuka och jag lyckades inte hitta någon annan vikarie än mig själv, så det vara bara att snällt hoppa in, även jag var ungefär lika taggad som en nyfödd igelkott (de föds utan taggar (tur för mamma igelkott om inte annat)). Trots allt blev det ett bra pass, många pigga deltagare! Kvällen avslutades sedan med hämtmat från O´learys, vem orkar laga mat halv tio på kvällen när man är huuur trött och hungrig som helst? Inte jag i alla fall.

Kan Steve, kan jag!

Japp, här sitter jag och mixar musik som värsta Steve Angello. Fast nu är inte riktigt min tanke att turnera världen runt, tjäna gryyymt mycket pengar, köpa hus i LA, skaffa en snygg fru med silicon-läppar och bygga en walk-in-closet till min dotter på två år, nej jag nöjer mig snällt med att få ihop tre gryyyma IW-pass. Fast det är klart, skulle jag lyckas tjäna gryyymt mycket pengar skulle jag klart inte gråta floder över det. Som sagt tre pass är det jag behöver knåpa ihop. Ett till mitt eget 30 minuters pass, ett till de 45 minuters vikariat jag har inplanerade under hösten och sen ett ifall jag skulle behöva hoppa in på ett 55 minuters vik, så är man redo liksom. Det här med att mixa musik är inte det lättaste har jag upptäckt, musiksmaken är värre än baken, delad i betydligt fler delar än två. Men jag ska nog lyckas, mitt motto just nu är "Kan Steve, kan jag!"

Söndagsunderhållning

Eftersom mitt liv fått för sig att springa på med en hastighet likt Usain Bolt och jag själv mera knatar på som Björnes bästa kompis Snigel har jag därför bestämt mig för att ha lite bättre framförhållning och ta tag i pluggandet till sista pt-delen redan nu. Jo, tro det eller ej, jag har redan lagt upp en effektiv pluggplan så att jag ska hinna läsa igenom allt i lugn och ro utan att behöva sitta sista veckan med orolig kaffe-mage (man vet ju hur det är att vara student liksom) och då är det heeela SEX veckor till utbildningen drar igång. Inte likt mig. Men jag tackar bästaste syster för denna idé med pluggplan. Hur effektiv kan man bli liksom?

För er som är nya läsare (välkomna!) och för er som inte känner till alla mina åtaganden (ni borde för övrigt skämmas och inte söka tjänsten som min privata kalender) så ska jag läsa tredje och sista delen i SAFEs PT-utbildning om sex veckor. SAFEs PT-utbildning består som sagt av tre delar, den första delen, teoridelen, läste jag i Göteborg för snart två år sedan och kort därefter bestämde jag mig för att dra till Götet igenoch även läsa den andra delen och därmed bli licensierad träningsinstruktör. Sedan dess har det gått en tid där jag haft full upp med annat och därmed inte riktigt haft tid att fullfölja utbildningen, läsa sista delen och få en licens som personlig tränare. Ur en annan synvinkel skulle man också kunna säga att min slantar helt enkelt inte räckt till för den sista delen, då utbildningarna är dyrare än både min första och andra bil tillsammans (det var visserligen skrothögar båda två som avslutade sina liv på skroten), men absolut värt det. Oavsett ur vilken synvinkel man ser det så har jag nu både tid och råd att nå ytterligare en stor dröm i mitt Usain Bolt-liv. Men det innebär ju också att det krävs en hel del pluggande, allt det jag läst tidigare ska repeteras och sitta lika självklart i hjärnkontoret som det är självklart att man får sitta i telefonkö när man ringer till vårdcentralen. Och det är alltså det jag använder min minimala fritid till just nu.

Livet har fått nya Nike Lunar Glide

Med tanke på vilken racerfart mitt liv helt plötsligt har fått måste mitt liv helt enkelt skaffat sig ett par nya Lunar Glide dojjs från Nike, medan jag själv snällt får lunka vidare i mina gamla glides ala 2010. Det kan ju tyckas väldans orättvist att livet får ha nya, snabba dojjs medan jag får nöja mig med mina gamla, slitna som enbart duger åt lunkade numera. Okej, mina korta, men ack så bastanta ben kanske inte är kapabla till högre hastighet än just lunkandet i vilket fall som helst, men i de löparskor jag har nu får faktiskt mina stackars cement-stockar till ben ingen ärlig chans. Jaja, nu var det egentligen inte skor det här inlägget skulle handla, om även om jag verkligen skulle vilja ha ett par nya dojjs till vårens löparrundor, inlägget skulle ju faktiskt handla om vilken speed mitt liv fått upp. Jag hinner inte riktigt med, dagarna kommer och går och veckorna passerar snabbare än jag hinner spurta i snabbaste låten på mitt IndoorWalking pass. Vem ringer man om man skulle vilja ta sitt liv lite i slowmotion? Är det kungen eller stadsministern som bestämmer sånt? Eller det kanske är kollektivtrafiken? Numera får man ju räkna med långsamma tåg, stillastående tåg eller helt plötsligt inga avgångar alls när man väljer att vara lite miljömedveten och lämna bilen hemma, kanske kan kollektivtrafiken smitta av sig på mitt liv? I vilket fall som helst skulle jag behöva ringa den som är ansvarig för livets hastighet och be dem dra ner tempot så att jag åtminstone får en ärlig chans att hinna med. 

Nu vill jag absolut inte verka bitter eller negativ, men man kan ju inte bli annat när man tvingat iväg sig själv för att köpa nya strumpor, då man helt plötsligt bara ägde en endaste liten strumpa utan extra hål (alla strumpor har ju hål för att man ska komma i dem, men utöver dessa kan man ju få oönskade hål). Behöva lägga sina små slantar, som man jobbat hårt för, på strumpor. När man kunde köpt något roligare, som exempelvis ett par nya skor eller ett snyggt träningslinne. Jaja, förhoppningsvis ska jag väl någon gång ha råd med nya dojjs så att jag kan springa i kapp livet. Annars får vi hålla tummarna för att livet har dålig kondition och kroknar efter tag så att jag, med mina fantastiska astma-lungor, kommer i kapp.

Vad vore en sovmorgon?

Japp, det här skulle kunna vara jag just nu, sleeping beauty. Eller i alla fall sleeping, för beauty känner jag mig inte direkt som för tillfället. Klockan ringde ap-tidigt i morse (för att uttrycka sig som en fjortis, och ja, jag får uttrycka mig som en fjortis, jag tarnämligen igen mina fjortis-år nu då min fjortis-tid mest var skit, men det är en annan  historia som jag inte tänker deppa ner någon med nu) närmare bestämt 06.30, vem har ens hittat på att man får lov att gå upp så tidigt? När jag väl börjar komma lite till medvetande upptäcker jag en fruktansvärd stelhet och träningsvärk i min stackars, relativt lilla (om man bortser från låren) kropp. Lusten att dra täcket över huvudet och somna om är ungefär lika stor som suget efter en stor läsk efter att man tryckt i sig en hel pizza. Men, utrymmet för sovmorgon i mitt liv är inte stort för tillfället. Jag försökte muta min egen kropp med att ikväll är det minsann AfterWork med bästaste instruktörsgänget och om kroppen inte tänkte ta sig upp ur sängen så blir det minsann ingen AW för min del. Samarbetet mellan hjärnkontor och klump till kropp är tyvärr inte särskilt stor just nu, men jag lyckades i alla fall, på något vis, få kroppen upp ur sängen, trycka i mig lite frukost och susa till gymmet. Fredag innebär som bekant dubbelpass, 08.30 BodyPump och 11.30 IndoorWalking, vad är det för ett nöt som lagt schemat? Javisst ja, det är ju jag!

Innan jag tryckte igång musiken till pumpen tänkte jag att det här blir nog det sista jag gör, jag kommer tappa stången i pannan under tricepslåten och aldrig vakna upp igen. Men ack så fel jag hade. Mitt underbara gäng av deltagare fick mig att genomföra ett riktigt bra pass, fullt av energi och glädje!! Det är precis då i den stunden man hinner tänka att det är värt all trötthet och träningsvärk, för det är sååå j*kla roligt! BodyPumpen är alltså avklarad, nu är det lite paus där jag tänkte hinna med att fixa lite hemma (tänka sig jag gör sånt också) samtidigt som jag ska jaga låtar till mina framtida IW-pass. Någon som har något bra musikförslag?

Mardröm och Pyttipanna

Onsdag morgon och det är dags för BodyPump, jag är taggad till tänderna. Jag glider in i salen, för en gångs skull skitsnygg från topp till tå, bästaste träningskläderna är på och håret har för en gång skull lagt sig precis som jag vill utan virvlar och krussiduller, hur ofta händer detta liksom? På väg till salen slår jag ett öga på schemat och upptäcker till min fasa att det står BodyStep på schemat. BODYSTEP, jag som minsann inte kan något om Bodystep, de två gånger jag provat har jag studsat omkring som en överviktig elefant och mest varit i vägen för alla andra deltagare. Jag börjar kallsvettas men tänker att jag kanske kan improvisera lite och göra en BodyStep ala Emelia-style, förväntas sig nu deltagarna en BodyStep ska de minsann få steppa på. Jag sätter igång musiken och börjar studsa, upp och ner på brädan, snubblar åt lite olika håll, deltagarna ser mest förvirrade ut och jag vill helst börja gråta.....plötsligt ringer min väckarklocka och jag upptäcker tack och lov att hela det här BodyStep-scenarion enbart var en hemsk mardröm.

Med denna fantastiska start på veckans lill-lördag susar jag iväg till gymmet med en klump i magen. Jag tittar på schemat säkert nio gånger innan jag konstaterar att jo, det står klart och tydligt att det är BodyPump jag ska köra. Jag andas ut.

Det visar sig att en hel del deltagare är sugna på att pumpa idag, hela 28 stycken dyker upp, vilket är grymt för att vara ett förmiddagspass. Tack vare alla dessa under bara deltagare glömde jag snart bort min hemska start, full av energi körde jag igenom passet som gick väldigt bra faktiskt, det var väl bara egentligen när jag kläcker ur mig "när ni är redo lägger ni er ner på stången" självklart menade jag brädan, att ligga på stången skulle allt bli lite vingligt. Men jag bjöd i alla fall alla 28 stycken på ett gott skratt.

Nu är det snabblunch som gäller i form av pyttipanna, ibland är det liksom det enda som hinns med mellan instruerandet och jobbet. Kanske inte det mest nyttiga och näringsrika man kan ge sin pumpade kropp, men man blir mätt och glad i alla fall.

Jag kunde inte sagt det bättre själv

Bild från Nike

I alla fall i träningssammanhang. På stan kör jag mer absolut torr varianten!