Med tanke på vilken racerfart mitt liv helt plötsligt har fått måste mitt liv helt enkelt skaffat sig ett par nya Lunar Glide dojjs från Nike, medan jag själv snällt får lunka vidare i mina gamla glides ala 2010. Det kan ju tyckas väldans orättvist att livet får ha nya, snabba dojjs medan jag får nöja mig med mina gamla, slitna som enbart duger åt lunkade numera. Okej, mina korta, men ack så bastanta ben kanske inte är kapabla till högre hastighet än just lunkandet i vilket fall som helst, men i de löparskor jag har nu får faktiskt mina stackars cement-stockar till ben ingen ärlig chans. Jaja, nu var det egentligen inte skor det här inlägget skulle handla, om även om jag verkligen skulle vilja ha ett par nya dojjs till vårens löparrundor, inlägget skulle ju faktiskt handla om vilken speed mitt liv fått upp. Jag hinner inte riktigt med, dagarna kommer och går och veckorna passerar snabbare än jag hinner spurta i snabbaste låten på mitt IndoorWalking pass. Vem ringer man om man skulle vilja ta sitt liv lite i slowmotion? Är det kungen eller stadsministern som bestämmer sånt? Eller det kanske är kollektivtrafiken? Numera får man ju räkna med långsamma tåg, stillastående tåg eller helt plötsligt inga avgångar alls när man väljer att vara lite miljömedveten och lämna bilen hemma, kanske kan kollektivtrafiken smitta av sig på mitt liv? I vilket fall som helst skulle jag behöva ringa den som är ansvarig för livets hastighet och be dem dra ner tempot så att jag åtminstone får en ärlig chans att hinna med.
Nu vill jag absolut inte verka bitter eller negativ, men man kan ju inte bli annat när man tvingat iväg sig själv för att köpa nya strumpor, då man helt plötsligt bara ägde en endaste liten strumpa utan extra hål (alla strumpor har ju hål för att man ska komma i dem, men utöver dessa kan man ju få oönskade hål). Behöva lägga sina små slantar, som man jobbat hårt för, på strumpor. När man kunde köpt något roligare, som exempelvis ett par nya skor eller ett snyggt träningslinne. Jaja, förhoppningsvis ska jag väl någon gång ha råd med nya dojjs så att jag kan springa i kapp livet. Annars får vi hålla tummarna för att livet har dålig kondition och kroknar efter tag så att jag, med mina fantastiska astma-lungor, kommer i kapp.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar