Istället för träningslinnen...

Om man lyckas stålsätta sig själv och inte köpa träningslinnen (eller träningsbyxor, träningsskor, mm) under en längre tid får man helt plötsligt lite pengar över och kan köpa sig något som man verkligen behöver (nu kan det ju faktiskt vara så att man verkligen behöver nya träningslinnen, men då får man skärpa till sig och tänka att de gamla svettiga duger fint någon vecka till), nämligen en ny dator. Min gamla dator har nämligen kastat in handduken och gett upp fullständigt, gått i pension och åkt till Kanarieöarna med syföreningen. Jag var alltså i stort behov av en dator, gärna en samarbetsvillig sådan. Och nu är den alltså inhandlad, lyckan är komplett, förutom när jag tänker på huuuur många träningslinnen jag hade kunnat köpa istället för datorn. Jag hade inte behövt tvätta på flera veckor....hmmm...fast en ny dator behövde jag verkligen....

Fredagsmys

Puh, äntligen fredag! Tjohoooo!! Fredag är enligt mig veckans bästa dag, helt utan konkurrens, man har hela helgen framför sig och det är lååångt till måndag som är fredagens raka motsats, ungefär som Zeus och Hades. Den ena är rena guden och den andra lite mer som helvetet. Kort sagt jag älskar fredagar! Och jag tror inte att jag är ensam om det, eller hur?

Precis som alla andra fredagar den här hösten innebär denna bästaste veckodag dubbelpass för min del, morgonen kickstartas av ett BodyPump pass, därefter blir det hem och äta lite och vila innan det är dags att bege sig till gymmet igen för en lunchklass IndoorWalking innan det är dags att hoppa in och jobba i repan 6 timmar innan arbetsveckan är slut. Hade nu denna kombi inträffat en Hades-dag, dvs en måndag, hade jag troligtvis gnällt och tjurat men nu är det fredag då känns ju denna kombo som rena sagodrömmen! Piece of cheesecake liksom! Nedräkningen till helgen har börjat!!

Och för alla er som suttit nervösa, haft svårt att sova, bitit på naglarna och fått magsår av allt oroande för hur det gick för lilla mig och min hjärnkoma på gårdagens BodyCombat, kan jag informera er om att ni kan sluta oroa er nu. Passet gick helt okej, några missar här och där men inget att gråta för. Nästa vecka blir definitivt bättre! 

Oskuld och Hjärnkoma

Dagens facebook inlägg.

Ni som har stenkoll på mig vet att jag gjorde debut som BodyPump instruktör igår, ni som har stenkoll på mig skulle även kunna få skicka era CV till mig och ansöka om jobbet som min personliga kalender, min befintliga kalender håller nämligen på att gå in i väggen. Jaja, åter till debuten. Några nätter innan mitt första pass drömde jag värsta mardrömmen (värsta mardrömmen förutom att ingen skulle boka sig till mina pass), jag drömde nämligen att samtliga deltagare på passet är killarna som tränar biceps med 40 kg hantlarna ute i gymmet, för er som inte vet hur tungt 40 kg är så kan jag säga att killarna i min dröm såg ut som Arnold och Dolph på samma gång. Jag var alltså den enda i lokalen med harkranks-armar och alla skrattade åt mig....usch! Behöver jag nämna att jag vaknade alldeles kallsvettig den här natten? Men som tur var så var det just bara en dröm, nu vill jag bara förtydliga att jag mer än gärna träffar både Arnold och Dolph, fast inte på mitt livs första BP pass, det kan få komma om några veckor när jag blivit varm i kläderna, på dagens pass var det helt vanliga medlemmar som kom och ingen skrattade åt mina harkranks-armar. Jag lyckades sätta hela koreografin förutom någon liten miss här och där som ändå inte märktes om man nu inte tittade petnoga. Jag lyckades även vara i takt i näääästan hela passet. Jag är nöjd med min debut, dessutom fick jag beröm efteråt. Tack för det. Min inlägg på Facebook efter passet sammanfattar min 55 minuters debut ganska bra.

Spana in svettfläcken på min mage! Nice!!

Idag står BodyCombat på schemat, ny release, hjälp!!! (Den som trodde att jag skulle vila idag läser min blogg alldeles för dåligt, här vilas det minsann inte). Jag brukar inte ha problem med att lära mig koreografi, men de senaste veckorna lider jag av någon form av hjärnkoma, ett tillstånd där min hjärna inte registrerar viktiga saker som koreografi eller att låsa ytterdörren till lägenheten när man går hemifrån, hjärnkoman gör också så att mina muskler inte får någon kontakt med hjärnan, utan musklerna gör lite vad de själva vill, vilket inte alltid är det rätta. Behöver jag säga att jag är nervös för dagens pass?

Höstmys

September närmar sig sitt slut och nu är det höst på riktigt, det vet man för att lilla jag har fått leta rätt på både höstjacka och vantar minsann, det är kallt när man cyklar till och från jobbet numera. Man vet också att det är höst när jag ser ut som en dränkt katt när jag kommer till jobbet eftersom jag varken äger paraply eller ordentliga regnkläder och numera verkar det som om det måste regna varje dag, särskilt de få minuter som jag sticker näsan utanför dörren. När den dränkta katten sedan torkat upp ser hon mer ut som en rugguggla, hår och smink åt alla håll och kanter, ja hösten är inte min vackraste period, inte den heller nej. 

Personligen tycker jag att hösten är ganska mysig ändå, förutom de tillfällen jag är ser ut som en dränkt katt eller rugguggla då längtar jag till sommar igen, man kan bädda ner sig i soffan med en varm filt, en kopp te och tända ljus. Mysfaktor på hög nivå. Man ska dock bara ha tid till detta eller åtminstone kunna hålla sig vaken mer än 5 minuter, annars är det svårt att njuta, och det är väl här mitt problem ligger just nu. 

Folk börjar lämna utomhusaktiviteterna och bege sig till gymmet igen, alla löpband är upptagna, klasserna är fullbokade och de stora killarna slåss om 40 kg hantlarna på friviktsgolvet, nu är det höst liksom! 

Och ikväll, efter jobbet, ska jag boka in "höstmys" på mitt schema, det är jag värd efter gårdagens 12 timmars arbetspass.

Ett ord på vägen...

Härmed lovar jag mig själv...

Efter en praktfull sovmorgon och sammanlagt 11 timmars sömn hoppade jag pigg som en lärka ur sängen. Eller inte, jag hade lätt kunnat sova 2 timmar och en kvart till men klockan började bli mycket och jag har ändå en del saker på dagens "to-do-list" som verkligen måste hinnas med. Efter frukost och mathandling begav jag mig till gymmet för att öva in veckans pass, det blev väl sammanlagt 3 timmars övande innan jag bestämde mig för att ge upp och bege mig hemåt. Releaserna sitter ganska bra nu, det är bara lite finslipning som ska göras, bland annat i Combatens maglåt där jag ser ut som en sprattlande spindel på rygg (varken sexigt, coolt eller effektivt för magmusklerna), helst skulle jag vilja byta ut mina harkranks-armar också till på onsdag, men det känns lite tight med tiden. Om jag nu inte råkar hitta en magisk lampa i någon buske någonstans så att jag får tre önskningar, fast det är i och för sig i stort sett omöjligt eftersom jag aldrig går och letar i buskarna.

Nu ska jag sätta igång och laga mat, massa mat. Mat för hela veckan för att vara exakt och korrekt, och eftersom jag är en väldigt exakt och korrekt person vill jag var det här med. Min tanke är liksom att om jag gör det nu så slipper jag ju stressa med det i veckan, riktigt smart av mig själv om jag får säga det själv! Jag har dessutom lovat mig själv att äta mer, jag märker själv att energin tar snabbt slut på grund av för lite mat, men vem orkar liksom stå och kocka halv nio en onsdagskväll när man kommer hem från jobbet? Det måste vara en sån där hipp jäkel med alldeles för mycket energi som orkar såna saker,  definitivt inte jag! Därför ska jag laga maten idag, när jag kommer hem halv nio på onsdag, eller vilken annan dag i veckan som helst, så är det bara att värma maten, sleva i sig, bli mätt och glad!

Kakor efter träningen

Jag är ett kakmonster, punkt slut! Kakor, i alla dess former och bullar är som himmelriket, men det passar liksom inte riktigt in i min livsstil och dessutom är det inte särskilt skönt att skutta runt och fightas i gymmet med en kanelbulle i magen (KANELBULLE!! Ingen annan jäkla bulle som en unge eller så för det ar jag inte provat och kommer inte prova än på länge), energin tar liksom slut innan jag ens hunnit presentera mig och trycka på play på stereon och sedan under passets gång vill den där lilla kanelbullen liksom jäsa och göra massa obehag i magen. Gräddtårta eller semlor är ännu värre, man mår illa efter första slaget. Kort sagt kakor/bullar och träning är ingen bra kombo, alls. Självklart trycker jag i mig godsaker då och då, men det får bli på mina träningsfria dagar.

Om man nu ändå är ett kakmonster som viiiiill äta kakor efter träningen, fine gör det då! Men här kommer ett ännu bättre tips, nämligen mitt nya proteinpulver med smak av Cookies and cream.....MUMS!! Riktigt gott!!! Jag brukar blanda det med mjölk, det blir liksom ännu lite lyxigare då och sen är det bara att svepa i sig. Lyckan är komplett.

Indoor Walking premiär

Idag har jag premiär med mitt allra första Indoor Walking pass som instruktör, egentligen tycker jag att det borde sättas upp stora plakat, angående detta, runt om i stan ungefär som när nya Hamilton filmen hade premiär eller när en ny säsong av Robinson på tv4 är på gång. Premiär som premiär, skillnaden är ju hårfin i min mening. Men men, uppenbarligen får jag klara mig utan plakat över stan, man kan ju då tycka att en röd matta skulle rullas ut utanför gymmet och att vi skulle bjuda på champange innan passet, det är väl det minsta man kan kräva? Eller ja, alltså champange kanske inte passar in i gymbilden, vi tänker oss en Gainomax Blåbär istället. Fast det är klart att om röda mattan skulle rullas ut varje gång en instruktör kör ett nytt koncept eller ett nytt pass på gymmet, då skulle jag som ansvarig inte ha mycket annat att göra än att rulla matta, det känns lite slitsamt för ryggen. Och jag har definitivt arbetsuppgifter så att det räcker. Okej, vi skippar röda mattan också.

Hur som helst, 11.30 går mitt 30 min långa lunchpass av starten. Jag tänker dra på mig räser-päntsen (snabba tights) och köra skiten ur mina deltagare, det är liksom sånt jag njuter av. No Mercy, nu kör vi!

Direkt efter passet blir det till att ruuuusa in i duschen och blaska av sig, en kvart senare ska jag nämligen öppna upp repan där jag sedan ska befinna mig resten av dagen och gärna se lite fräsch ut, vad tänkte dom liksom här när dom la schemat? Uuuupppss, det är visst jag som lägger schemat!

Final utan hängslen

Då var sista passet med release 52 avklarat, rätt skönt faktiskt då denna release börjar kännas lite som Bond-filmerna på tv3, uttjatat. Man kan liksom allt utantill, man vet vad som kommer hända, även om det dyker upp en jätteman med järntänder så blir man liksom inte rädd längre, lite så känns den här releasen just nu. Fattas bara att man somnar i reklampauserna. Dagen till ära, för att liksom avtacka 52:an, lite som när en kollega slutar på jobbet (man har ett fint avsked men innerst inne är alla överlyckliga över att personen ska sluta så att något nytt kan hända), hade jag hoppat i mina "fighter-bralls" från Venum. Jag fick dock en mindre chock just i det ögonblick jag drog fighter-brallsen öven rumpan, de har nämligen varit en aning stora tidigare, nästan så att man vill ringa farfar och fråga om man kan få låna ett par hängslen så att lilla stjärten inte kommer fram när byxorna kasar till golvet mitt i en Karate-låt, men idag krävdes inga hängslen, nepp. Idag satt fighter-brallsen som en smäck över gumpen. Absolut inte för små, tro nu inte att jag gått och skaffat mig en maffig hockey-röv, nej de satt liksom nästan perfekt. Jag tycker vi alla kommer överens om att vi konstaterar att det är muskler som utvecklats i min lilla gump, okej? Punkt slut.

Väl hemma fick 52an snabbt hoppa upp i bokhyllan bland de andra gamla dammiga releaserna, städning ligger inte på min priolista, lär aldrig göra heller, i alla fall inte innan jag fyllt 85. Kanske får någon låt göra entré igen längre fram i tiden när jag känner för det, annars låter jag härmed BodyCombat 52 gå till historien, tack och adjö!

Hitta låten- bästa appen

I helgen fick jag tips från bästaste kollegorna ( = bästaste vännerna (jag är för övrigt gryyymt lycklig som får jobba med mina bästaste vänner, man kan liksom inte ha det bättre)) om en riktigt bra App. Hur många gånger har man liksom inte befunnit sig på stan, i någon affär eller på ett café, hört en bra låt och man har ingen aning om vad låten heter eller vem som gjort den, detta är så irriterande att man skulle kunna få gråa hår av det. Eftersom jag inte vill ha gråa hår än på många år så kommer här lösningen på problemet, nämligen appen "Shazam". Den fungerar på följande vis, du hör en bra låt, på stan, på en fest, på bussen....var spelar liksom ingen roll, du trycker igång Shazam som genast börjar lyssna för att sedan ta reda på vilken låt det är, helt sjukt smidigt (för att använda ett språk som en fjortonåring). Om man nu som jag, dessutom lider av kort men bra minne (de grå håren är nog tyvärr närmare än jag hoppas på), och därmed har lite svårt att, efter några dagar, komma ihåg vad låten heter så lagrar Shazam alla låtar du letat efter i en lista, så att du enkelt kan gå tillbaka och kika efter, smidigt!!!

Den här appen kommer jag ha stor användning för när jag gör mina IW-pass.

En liten tanke...

När man tänker på det här känns det helt plötsligt inte lika jobbigt att lyfta rumpan från soffan och bege sig till gymmet eller ut i löparspåret. Dessutom är ju faktiskt de här 4% en investering för framtiden.

Söndagsutflykt med korre-plugg

För tillfället lägger jag all min lediga tid, som för övrigt gärna hade fått bestå av fler minuter, på koreografi-plugg. På lördag är det nämligen release-fest på gymmet och nästa vecka är man som instruktör illa tvungen att kunna den nya koreografin på samtliga pass, annars kommer fröken gruppträningsansvarig och tar dig i örat! Bäst jag skärper mig, det är ju nämligen jag som är fröken gruppträningsansvarig och det skulle ju se löjligt ut om jag gick och höll mig själv i örat bara för att jag inte lyckats trycka in 20 låtar med koreografi i huvudet. 

Igår kände jag mig dock väldigt effektiv, jag skulle nämligen på födelsedagskalas vilket innebar en bilresa på en timme dit och en timme hem. Klockrent liksom! Bara att köra in skivan i bilstereon och fram med korre-häftet. Jag vill först och främst göra klart för alla att det inte var jag som var chaufför och sedan vill jag att alla noterar att jag bar klänning och strumpbyxor dagen till ära. Inga svettiga tights eller sporttopp så långt ögat kunde nå, mina ögon når dock inte så långt, men jag kunde klart och tydligt se att mina BTSL (big thighs short legs) var prydligt klädda i strumpbyxor och inte svettiga tights.

Vi ska dock vara glada att ingen olycka hände, både BodyCombat och BodyPump kräver liksom att man sitter och viftar lite, både med armar och ben, vilket resulterar i konstiga blickar från andra bilar, eller ja inte från bilarna då utan från de som sitter i bilen. Det kan ju också hända att chauffören lyckas få sig en smocka i rena farten. Men alla klarade sig utan skador och jag lyckades trycka in några låtar i mitt överhettade minne. Kort sagt en effektiv söndag, tummen upp på det!

Smoothie med jordnötssmör

Här har vi en av mina bästa vänner just nu, alltså jag menar ju inte på riktigt bästa vän, då skulle jag förmodligen vara extremt osocial ifall jag satt hemma och pratade med den här burken om kvällarna. Jag menar såklart att det är en av mina smaklökars bästa vän för tillfället, lika bra man är tydlig från början liksom...

För några veckor sedan fick jag en kväll ett otroligt sug efter jordnötter, ja det kan man ju få ibland inget konstigt med det. Men vi hade inga jordnötter hemma och jag orkade absolut inte ta hissen ner till handlaren, alldeles för jobbigt liksom. Så jag masade mig ut i köket och hittade den här burken, helt ovetandes om att vi från och med den här stunden skulle bli bästa vänner, åter igen mina smaklökars bästa vän. Eftersom jordnötssmör är riktigt äckligt att äta med sked så tänkte jag att jag skulle göra en smoothie istället. Tänkt och gjort! Smoothien blev super duper god!! Jag lovar! Jag tänkte därför dela med mig av receptet, ni kommer tacka mig:

Smoothie med jordnötssmör

1 banan

1,5 - 2 dl yoghurt/mjölk/kesella

1 näve frusna halon

2 msk jordnötssmör UTAN SOCKER!!!

Mixa allt i en mixer. Släng dig i soffan med en bra bok och njut! Eller ta med dig till jobbat som mellis, bara du njuter.

En liten utmärkelse

I lite mer än ett dygn har jag befunnit mig på jobbets årliga höstkonferens. Samtliga anställda, både på kontorsnivå och anläggningsnivå, i hela norden samlas för konferens, prisutdelningar och festligheter. Det här var min första höstkonferens, men absolut inte min sista, vilket mitt jobb kan ta som en komplimang för att det varit en trevlig helg. Hela fredagen bestod av konferens med olika föredrag, intressant förutom för mina skinkor som envisades med att turas om att sova, min kropp är uppenbarligen inte gjord för stillasittande moment! Tur då att mina skinkor fick skaka loss riktigt ordentligt på dansgolvet lite senare på kvällen, men nu går vi händelserna i förväg, det hände nämligen en liten viktig punkt någonstans där mellan sovande skinkor och skakande skinkor. Efter konferensen blev det ombyte och tillfix (själv drog jag på mig min snygga kexklänning (som fått sitt namn av att den sitter lite väl tight över kexen (brösten alltså) men det är liksom en helt annan historia som inte hör hit, jag tänkte bara att ni kanske ville veta vad jag hade på mig, av någon anledning, för jodå jag kan faktiskt klä mig i annat än träningskläder, tro det eller ej!)). 

Det blev fin middag och prisutdelningar, och det är just den här punkten jag vill komma till, jag blev nämligen nominerad till årets anläggningsansvarig för exceptionellt arbete. Jag vann dock inte men att vara bland de allra bästa, och dessutom få diplom, räcker långt för mig!! Det där diplomet kommer stå väldigt fint i min bokhylla, det kan jag lova!! Den fina nomineringen firade jag som sagt med att skaka skinkor och en tidig sänggång, tidigt i morse alltså, ska det firas så ska det firas. En grym konferens med grymma medarbetare!!! Men nu måste jag ta igen lite förlorad sovtid innan jag sätter igång med att plugga releaser....

Inspiration

Tvättråd

Igår, när jag besteg mitt Kebnekaise-tvätt-berg, noterade jag plötsligt vad det faktiskt står på tvättrådslappen, både i mina träningsbyxor från Moja Tennis och Nike står det att de ska tvättas i 30 grader. 30 grader?! Hallå hur ska de då kunna bli rena och fräscha? Att man ska tvätta sina träningskläder i enbart tvättmedel, inget sköljmedel eller liknande, det kan jag förstå och acceptera men att tvätta dem i 30 graders känns...inte helt okej. Jag blev liksom stående där i tvättstugan med mina träningsbyxor i handen, lite lagom paff sådär efter denna plötsliga upptäckt. Funderade på om jag skulle ringa mamma och fråga, men så tog jag det vuxna beslutet att klara mig själv. Jag slängde in byxorna i tvättmaskinen och körde dem i 40 grader.... modigt va??

Resultat: De såg ut att ha klarat sig fint, trots min burdusa tvätt. Men, hallå liksom, vad är det för tvättråd? 30 grader? Jag kommer fortsätta köra på precis som jag brukar, så det så.

Messmör eller Kryddig Salami

Igår var en sjukt stressig dag som dessutom inte alls blev som jag planerat, och som det planeringsfreak jag är får jag smått panik av alla dessa oplanerade händelser som inträffade. Nåja, alla dessa oplanerade händelser ledde i alla fall till att jag är så gott som ledig idag. Rätt gött faktiskt, det finns liksom ett tvättberg i storlek med Kebnekaise av träningskläder som behöver en visit till tvättstugan, jippi!! Eller inte... Ikväll blir det i alla fall lite roligare då jag ska vikariera på ett BodyCombat pass för en kollega som ligger hemma med feber. 

Igår, innan allt det här oplanerade inträffade, samlade jag alla mina små krafter och gav mig iväg till gymmet för att öva och känna lite på mitt nya IW pass. Det är ju sin sak att sitta och mixa ihop bra låtar hemma, de ska ju gärna passa under passet så att det inte blir messmör av det hela. Mitt pass är 30 minuter, fullt ös medvetslös, hej svett och mjölksyra liksom! Jag lovar att det inte blev messmör utan snarare en kryddig salami. Mina stackars ben och min stackars rumpa värkte efteråt, det kan ju i och för sig bero på helgens utbildning eller att jag är dåligt tränad. Tror jag ska försöka dra med sambon till gymmet i helgen så att han får bli min försökskanin.

Kickstart

Igår var jag nog lite väl optimistisk när jag planerade min måndagsförmiddag. Min planering såg ut ungefär såhär:

07.00 Vakna, gå upp och käka frukost.

8.15 Traska till gymmet för att öva in mitt IW pass som har premiär om 1.5 vecka

9.30 Traska hem, duscha och öva lite BC och BP låtar, premiär om 1.5 vecka

11.00 Laga mat

11.30 Äta mat, byta om 

12.00 Traska till jobbet

Vad tänkte jag här liksom? När klockan ringde var jag mer eller mindre som en mumifierad zombie i skallen och kroppen kändes ungefär lika rörlig som en stekpanna. Denna mumifierade zombie-stekpanna insåg ganska snart att en omplanering av måndagen var ett måste. Jag valde därför att ställa fram väckarklockan två timmar, en välbehövlig sovmorgon kan man väl få unna sig såhär efter en tuff helg och inför en kommande tuff vecka? Det tyckte den mumifierade zombie-stekpannan i alla fall. Efter lite mera sömn var jag åtminstone inte lika mycket mumifierad zombie när klockan ringde den här gången, snarare mer som en vanlig zombie, utan mumifiering. Jag lyckades i alla fall masa mig upp ur sängen och ut i soffan. Eftersom kroppen fortfarande lider av stekpanna-syndromet la jag snabbt ner tanken på att gå till gymmet för att öva IW, det får bli en annan dag helt enkelt....ska bara hitta ett hål i kalendern. Istället hamnade jag här i soffan med Charlotte Perrellis nya träningsbok, Kickstart. jag tänkte att den kanske kunna kicka fart på mig, nu har jag inte riktigt fyra veckor på mig utan snarare 2.5 timme innan jag måste bege mig till jobbet. Ska Charlotte Perrelli klara av att kickstarta mig på den tiden, vi får se....

BodyPump grundutbildning dag 3

Hela glada BP-gänget!

Efter tre dagars intensiv träning såg jag mer eller mindre ut som Robinson-Mirre i håret, varför tvätta det när jag ändå kommer bli svettig nästa dag liksom (jag har alltså duschat kroppen, bara utelämnat håret, hur äcklig tror ni att jag är liksom??)? Idag när jag kom hem från utbildningen blev jag dock lite rädd att Robinson-Mirre skulle ringa och vilja ha tillbaka sin frisyr, så jag snabbade mig in i duschen, tvättade bort Robinson-Mirre och fram med Emelia. Skön känsla! Mest för näsan kanske....

Gårdagen gick som sagt inte min väg, eller i min takt kanske man snarare skulle säga, jag var minst sagt en bittermandel när jag kom hem, men efter ett försök till snabbt restaurangbesök som sedan blev ett längre restaurangbesök pga slö personal, med mina fina instruktörskollegor och en massa pepping (alltså peppande (ni vet motiverande kommentarer), inget annat) och hjälp från sambon hittade jag plötsligt min taktkänsla igen, den måste ha gömt sig under soffan eller något, hur som helst är numera taktkänslan återfunnen och jag kunde stupa i säng, lite mindre bittermandel.

Dagen började med presentation av vår nya låt, den här gången benlåten för min del, tjohoooo (eller inte)!! Lider man av BTSL (big thighs, short legs) är liksom benlåten inget man stoltserar med, hur många blir liksom motiverade av att se mina korta trädstammar böjas upp och ner i takt till musiken. Hur tänkte liksom Teacher-Anna när hon gav mig den här låten? Dagen till ära innehöll mina BTSL väldigt mycket träningsvärk och var lite svårböjda sådär, lite typ som två järnrör fyllda med sand. Jaja, efter lite uppvärmning lyckades i alla fall mina spiror vakna till liv så pass mycket att jag kunde genomföra låten, i takt till musiken....minsann!! Hon kan den här bruden, bara hon vill så!!!!

Dagen flöt sedan på med lite teori, mer teknikträning och ytterligare en presentation. Dagen avslutades med gruppfotografering, stackars kille som agerade fotograf, vi kidnappade honom från gymmet och hans träningspass blev typ 27 minuter längre än han troligen tänkt sig. Instruktörer är inte alltid så lätta att fånga på bild, inte 12 stycken och en teacher samtidigt i alla fall. Till sist fastnade vi alla på kortet och vår personliga utvärdering och betygsättning kunde börja.

Nu tycker ni säkert allihopa... "men guuuud måste hon dra ut på det, klarade hon sig eeeeeller???" och ja, det gjorde jag! Jag gick godkänd från grundutbildningen, tjohoo!! Nu ska det bara filmas licensvideo, men det är en annan historia som vi tar om typ tre månader när det är dags.

Mitt godkännande ska firas med sambon på restaurang, jag hörde något om att trerätters utlovades! Nu tycker ni säkert att jag är märkvärdig som ränner på restaurang stup i kvarten, men låt mig vara lite märkvärdig i så fall!! Det är jag värd efter den här helgen!

BodyPump grundutbildning dag 2

"Jag skuttar gärna kring i dans

men jag har tappat takten

jag ser den inte någonstans

Var katten har jag lagt den?"

-

Snövit och de sju dvärgarna

Jaha, Glader får sammanfatta den här andra dagen av utbildningen för min det, även om jag numera känner mig mer som Trötter eller jag kanske till och med kan få bli Snövit åttonde dvärg och heta Mörer eller Ömmer för det sammanfattar min kropp ganska bra just nu. Men för att återgå till Gladers klämkäcka vers så har jag tappat takten! Japp, ni hörde mig! Jag måste ha tappat den någonstans på vägen när jag, mitt nageltrång och min träningsvärk cyklade till gymmet, eller så var jag helt enkelt så fokuserad på att packa ner just nageltrånget och träningsvärken att jag glömde takten hemma. Hur som helst så var inte takten med mig på gymmet i alla fall. 

Dagen började med presentation av våra låtar, som ni vet i mitt fall tuttlåten. När det är min tur skuttar jag glatt fram, såg antagligen ut som en av de sju drärgarna redan då, de skuttar väl?, lägger mig på brädan och drar igång. Känner att jag är ju gryyyym på det är det! Koreografin sitter som berget, prata kan jag oftast alldeles för mycket, men då helt plötsligt upptäcker jag att min takt inte alls är vad den borde vara, jag körde typ en hårdrockstakt (tack Fredrik för dina jävla hårdrockstakter) till en balad för att jämföra. Jag raceade genom singlarna snabbare än självaste Bolt och jag var nära på att sätta världsrekord i snabba fyror. Vad hände liksom? Jag kände mig helt paff själv, visste inte om jag skulle skratta eller gråta, eller jo det visste jag, jag ville slänga mig på golvet sparka med benen och fäkta med armarna, storgråta som ett litet barn i kön på Ica när denne inte får godis av sin mamma, men jag skärpte mig, tur det kanske!

Efter presentationen fick vi feedback och den tänker jag inte dra upp eftersom ni säkert redan kan gissa vad Teacher-Anna påpekade...takten...japp! Därefter teori följt av ett sjukt styrketräningspass, tungt, tungt!! Blää!!

Sedan blev det ialla fall lunch, den här gången hemmagjord ceasarsallad, betydligt mer gourmet än gårdagens lunch, följt av ännu mer teori innan det blev dags att köra presentation av våra låter igen, den här gången var tanken att man skulle förbättra det man gjort fel under förmiddagen. Tror ni att lilla Emelia lyckades med det? Nepp, icke, no, Nej, Nein.....

Jag får i alla fall trösta mig med att det inte blev samma världsrekordfart den här gången, lite mer åt europarekordet skulle jag tro. Definitivt svensk mästare! 

Det var alltså varken Glader, Trötter, Ömmer eller Mörer som cyklade hem utan Butter. Jäkla skit liksom, varför har min takt gått upp i rök just den här helgen? Nu måste jag verkligen sätta igång och öva in morgondagens låt, för i morgon ska banne mig takten stämma om det så är det enda som ska stämma. Punkt slut.

BodyPump grundutbildning dag 1

Jaha, då var första dagen på grundutbildningen i BodyPump avklarad, en dag som började med en ganska kämpig cykeltur i ett väldigt blåsigt Malmö, jag lyckades såklart ha motvind heeela vägen, jaja jag var ordentligt uppvärmd när jag kom fram i alla fall så jag ska inte klaga.

Dagen drog igång med ett rasande tempo, fram med vikter och stänger direkt, bara att köra igång, lika bra det liksom. Därefter var det bara att byta till torra kläder, låta svetten torka in lite, mitt i allt det här upptäcker grymma Anna Key (vår teacher för helgen) att LesMills-kontoret skickat fel kit!! Vi har fått det gamla kitet istället för det nya färska som släpptes förra veckan. Besvikna miner hos oss elever, panik hos Teacher-Anna. Men det löste sig efter lite om och men, vi får det nya kitet imorgon helt enkelt. 

Resterande av förmiddagen bestod av teori och vi blev tilldelade varsin låt, jag fick bröstlåten, undrar vad Teacher-Anna tänkte där egentligen eftersom jag är den enda i lokalen utan bröst, hon kanske tänkte att lilla Emelia behöver minsann träna sina tuttar lite mera så att hon åtminstone fyller ut sportbh:n, just nu ser den ju ut som en haklapp hängandes under halsen. Jaja, jag är glad att jag slapp benlåten i alla fall. 

Någonstans här under förmiddagen konstaterades det att Emelia är en liten myglare, jodå hon lägger inte alls på så mycket vikt på stången som hon borde. Jag vet mycket väl att jag inte är klen som en harkrank, det är ju bara helt enkelt lite bekvämare att inte lägga på så mycket vikt. Men se tji fick jag! Min utmaning den här helgen blir helt enkelt att utmana min harkranks-hjärna, istället tänka som en oxe eller i alla fall som en lite större insekt än en harkrank, och lägga på lite mer vikt. Techer-Anna lovade snällt (med ett hånfullt leende) att hjälpa mig med den här utmaningen. Tack, Anna! Bussigt! Verkligen...

Efter lunch (pastasallad från Ica, riktig gourmetmat) blev det en massa teknikövande. Och då menar jag massa teknikövande (medan Teacher-Anna gick omkring och korrigerade och petade på oss) och nu kom jag helt plötsligt inte undan med mitt myglande längre, det vara bara att snällt lasta på.  Därefter lite teori igen innan vi fick bege oss hemåt. 

Nu ska det övas koreografi här hemma, jag har ju dock ingen stång utan får snällt använda mig av skurmoppen, och det blir den nog inte ledsen för, komma ut ur städskåpet för en gångs skull kan ju inte vara helt fel. När koreografin till min tutt-låt sitter ska jag fira med en Coca Cola.....light, det är ju ändå fredag!

Här har vi då mitt sällskap denna fredagskväll, skurmoppen. Det är alltså jag till väster och skurmoppen till höger ifall nu någon börjar fundera. Sambon hann jag precis möta i dörren innan han susade vidare för att spela match. Nu är allt som vanligt igen i vår lilla familj, hösten är här och vi går om varandra i trapphuset, träffas enbart i sovande tillstånd, men det har sin charm det med. Nehe, skurmoppen...ska vi ta en tutt-runda eller? 

En flickas dröm

"En del flickor drömmer om att gifta sig, andra drömmer om att bli BodyPumpinstruktörer"

citat - mig själv

I morgon börjar steget mot en av mina stora drömmar, i morgon börjar min utbildning i BodyPump. Klockan 9.00 ska jag infinna mig på SATS, Västra hamnen, ombytt och klar redo att mata hjärnan och musklerna fulla med ny information. Det känns jättekul att för en gångs skull kunna gå en utbildning i min egen stad, slippa åka till Stockholm och gå vilse, känna sig liten och längta hem, dessutom är SATS i Västra hamnen ganska trevligt, de har nämligen golvvärme i omklädningsrummet, helt perfekt för då torka vattnet från nyduschade personer snabbt upp så att vi andra slipper bli blöta om strumporna, ett klart plus! Dessutom finns det en liten shop i receptionen, med massa trevliga träningskläder, det brukar dock vara snordyrt och jag har bestämt mig för att lämna plånboken hemma, men möjligheten för de som vill shoppa finns där!

Självklart ska det bli jätteroligt, men även lite nervöst, dock inte så nervöst som när jag gick utbildningen i BodyCombat och min stackars sambo fick dra mig hela vägen till gymmet (annars hade jag i ren nervositet satt mig på första bästa flyg hem), tur det var snö och is ute så att själva dragningen inte blev allt för trög och ansträngande. I morgon ska jag nog lyckas ta mig till gymmet av egen kraft. 

Sist men inte minst vill jag tillägga en sak till mitt citat här ovanför (jag vet nämligen att min stackars sambo läser den här bloggen och jag vill ju inte oroa honom i onödan) att det ena utesluter ju inte det andra. Man kan faktiskt vara en gift BodyPump instruktör, jodå jag känner flera stycken!

BodyCombat 53

Igår fick jag ett mycket trevligt paket på posten (som jag dessutom slipper betala för, kan det bli bättre?) nämligen ett paket från LesMills med den nya BodyCombat releasen, release 53! Tyvärr har jag inte mer än hunnit titta på låtlistan (som verkar helt okej) och lite snabbt i koreografihäftet (som såhär på första snabbtitten ser ut att vara ganska lik förra releasen), jag får helt enkelt återkomma med synpunkter när jag hunnit/orkat ta mig tid att titta igenom dvdn. Igår fanns varken tid eller ork.

Nu väntar alltså två tuffa veckor där releasen ska tryckas in i kropp och knopp, och den här gången är det inte bara BodyCombaten som ska läras in utan även BodyPumpen (dessutom kommer mitt IW pass att dra igång om två veckor, allt samma helg!!), en riktig utmaning väntar alltså. Nu vet jag i alla fall vad jag ska göra på mina lediga stunder, öva releaser, och det är ju himla tur att jag vet det så att jag inte går omkring och smådräller här hemma i lägenheten eller råkar ta en sovmorgon, det skulle ju vara för himla synd om mig liksom. Tu för mig att jag tycker det är kul att öva in releaser och för att skryta lite har jag ganska lätt för att få dem att fastna. Jag önskar bara inte att jag hade varit så trött, sista tiden har jag varit så trött att jag skulle kunna somna stående på huvud. Nu kan jag inte stå på huvud, men om jag hade kunnat hade jag lätt kunnat somna i den positionen. Riktigt irriterande!

Lättlagad Kassler

Matlagning är inte alltid det lättaste, särskilt inte i min lilla familj (bestående av två upptagna själar) där matlagningen är ett enda stort pussel. Vem har tid att handla? Vad ska handlas? När ska det handlas? Vad ska lagas? När ska det lagas? Vem har tid att laga? När ska vi äta? Hur ska vi äta, tillsammans eller var och en för sig? Och slutligen, vem tar disken? Jag tror ni förstår vart jag vill komma! Därför blir man överlycklig när man hittar ett recept som är lättlagat, enkelt och som passar både smaklökarna och plånboken. Jag hittade det här receptet i en gammal Wellness tidning för några dagar sedan, och resultatet blev så lyckat att jag helt enkelt måste dela med mig.

Du behöver:

Kassler (tjohoo det var billigt på Ica den här veckan)

Lätt crème fraiche, smaksatt av franska örter

Paprika

Rödlök

Tomat

Ost

Salt och Peppar

(Egentligen skulle man kunna slänga i vad tusan man vill, men vill man följa receptet tar man det jag skrivit ovan)

Såhär gör du:

Sätt ugnen på 200 grader.

Skär kasslern i lagom tunna skivor och lägg i botten på en ugnsform.

Skiva/hacka (beroende på hur stora bitar du vill ha) sedan paprika, lök och tomat och lägga ovanpå kasslern i formen.

Klicka på créme fraiche och ställ in formen i ugnen ca 20 minuter. Under tiden river du osten.

Ta ut formen, strö över osten, ställ in formen i ugnen igen i ca 10 minuter.

Färdigt!

Servera med sallad, ris eller bulgur. Själv åt jag det tillsammans med en sallad på bland annat vattenmelon. Vad sambon hade till kan jag inte svara på eftersom vi den här dagen inte åt samtidigt.

En portion innehåller ca 400 kcal. 7g fett, 42g protein och 9g kolhydrater. Om man känner för att notera något av denna fakta.

Nu är det höst

Bild lånad från Lesmills

Nu är det officiellt höst, idag drar nämligen gymmets höstschema igång. Trots att sommaren, det här året, känns kortare än någonsin så känns det ändå helt okej att välkomna hösten. Förutom januari så är ju hösten vår stora högtid, samtliga salar är fullbokade av klasser, klasserna är fulla med deltagare, i gymmet är det kö till hantlarna....och det är så vi vill ha det, gymmets julafton skulle man kunna säga. Personligen kommer jag hålla tre klasser (tjohoooo!!) under hösten. Torsdagar blir det BodyCombat och fredagar blir det BodyPump och IndoorWalking. Jag ser verkligen fram emot mina klasser, det ska bli otroligt roligt! Nu ska vi bara hålla tummarna att någon vill gå på dem också.....det är ju liksom en förutsättning...

Kalorier är...

"Kalorier är kända som de små varelserna som bor i din garderob, och syr in dina kläder lite mera varje natt."

Haha, kan det bli bättre??

Avundsjuk!

Just nu sitter jag här hemma med Nanne Grönwalls låt "avundsjuk" ringandes i öronen. Idag är det nämligen årets STORA händelse inom gruppträningsvärlden, det är LesMills Super Saturday och jag är inte där!! Jag missar instruktörernas julafton! Tänk er en heldag, full med träning där världseliten av instruktörer befinner sig på scen, lite som Real Madrid mot Barcelona i en championsleage-final i fotboll, eller som ett OS-guld i ishockey, eller som ett Mastercard med obegränsad kredit på en shoppingrunda! Det är liksom toppen av alla toppar, som strösslet på mjukglassen, som pizza med mozarella. Kort sagt Super Saturday är årets höjdpunkt för en Les Mills instruktör, det som förgyller livet som instruktör. Och jag ska inte dit, i år heller, ni förstår ju varför "avundsjuk" ringer i mitt huvud just nu.

Nåja, vad är en bal på slotten? Den kan ju vara fruktansvärt långtråkig, dötrist och alldeles, alldeles uuunderbaaar....