tisdag 27 november 2012

Som Mange Smith sjunger

Tisdagen kom som en välbehövlig ledig "vilodag". Även om utbildningen är bland det roligaste jag gjort och jag försöker verkligen njuta varje dag så är det väldigt tufft och intensivt, både mentalt och fysiskt. Därför är det extra skönt med en dags ledighet där man kan få landa lite, få saker och ting att falla på plats och faktiskt låta hjärnkontoret vila en aning. Eller ja, så mycket vila blir det klart inte när man blir väckt av väckarklockan i vanlig ordning för att bege sig ner till tvättstugan och slänga in ett lass träningskläder i maskinerna (konstigt nog består min tvätt varje gång av ca 90% träningskläder, jag förstår inte det), för att sedan spendera resten av dagen med att trycka in muskelfästen och pulsträning i hjärnkontoret. Kvällen avslutades med ett tufft IW-pass, det blev hårdrockstema även denna vecka, där deltagarna kämpade på bra, särskilt en speciell herre längst fram som jag ett tag, någonstans mellan Ozzy Osbourne och Metallica, trodde skulle smälta bort. Jag gillar när mina deltagare tar i ordentligt, det ger så mycket extra energi till mig och tro mig det behövde jag på det här passet, mjölksyra-väggen som jag cyklade in i söndags kändes minsann fortfarande i mina spiror och halvvägs in i passet bestämde sig min högra vad för att kasta in handduken och istället bjuda på en ordentlig kramp. Ja, det var den lediga dagen, så värst ledig blev den klart inte. Jag får helt enkelt ta en lyssna vidare till på Mange Smiths gamla denga och drömma mig bort till den riktiga ledigheten....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar