Jag är väldigt noga med att alltid träna i träningsstrumpor, i någon form av funktionsmaterial. Mina favoriter kommer från Soc och finns i mängder av olika färger, de är sköna och prisvärda. Dessa strumpor har jag även använt under mina löparrundor. Då strumporna är ganska tunna har jag på senaste tiden upplevt att jag liksom kasat runt i skon vilket gör att man får ganska ont i huden under foten. Självklart är det inte bara den senaste tiden som jag kasat runt i löpardojorna, det har antagligen varit så sedan jag köpte skorna (och det beror inte på att de är för stora, det är liksom inte den typen av kasning) men det är först nu på sista tiden som jag tagit min löpning på allvar och det är väl då jag lagt märke till det.
Dessutom har träningsstrumporna från Soc väldigt lågt skaft (för att det ska vara snyggt i träningsskorna, antar jag) och det fungerar utan problem i gymmet och på gruppass av olika slag, men när det kommer till löpning vill de här strumporna gärna kasa ner och lägga sig fint under hälen, vilket leder till en massa onödigt skav. Särskilt under längre rundor.
Det här med kasandet (i dubbel bemärkelse, både kasa runt i skon och strumpskaft som kasa ner) upplevde jag inte minst under och efter loppet i lördags och det var då jag beslutade mig för att lägga några slantar på ett par riktiga löparstrumpor. På bilden ovan ser ni mig dansa runt i mina nyinköpta strumpor från Nike, 79 kronor på Stadium. Dessa strumpor är något tjockare än mina tidigare varianter, skaftet är något högre och enligt beskrivningen ska de trycka åt på rätt ställen för att göra löpningen ännu bättre (det där sista tror jag så mycket jag vill på).
Idag ska de nya strumporna i alla fall få göra sin debut, en power walk till att börja med innan det är dags för frukostmöte med jobbet. På fredag kommer det riktiga provet då strumporna ska utsättas för löpning.
.JPG)
Långt inlägg om strumpor, men de är faktiskt mycket viktigare än man tror!
