Då var sista passet med release 52 avklarat, rätt skönt faktiskt då denna release börjar kännas lite som Bond-filmerna på tv3, uttjatat. Man kan liksom allt utantill, man vet vad som kommer hända, även om det dyker upp en jätteman med järntänder så blir man liksom inte rädd längre, lite så känns den här releasen just nu. Fattas bara att man somnar i reklampauserna. Dagen till ära, för att liksom avtacka 52:an, lite som när en kollega slutar på jobbet (man har ett fint avsked men innerst inne är alla överlyckliga över att personen ska sluta så att något nytt kan hända), hade jag hoppat i mina "fighter-bralls" från Venum. Jag fick dock en mindre chock just i det ögonblick jag drog fighter-brallsen öven rumpan, de har nämligen varit en aning stora tidigare, nästan så att man vill ringa farfar och fråga om man kan få låna ett par hängslen så att lilla stjärten inte kommer fram när byxorna kasar till golvet mitt i en Karate-låt, men idag krävdes inga hängslen, nepp. Idag satt fighter-brallsen som en smäck över gumpen. Absolut inte för små, tro nu inte att jag gått och skaffat mig en maffig hockey-röv, nej de satt liksom nästan perfekt. Jag tycker vi alla kommer överens om att vi konstaterar att det är muskler som utvecklats i min lilla gump, okej? Punkt slut.
Väl hemma fick 52an snabbt hoppa upp i bokhyllan bland de andra gamla dammiga releaserna, städning ligger inte på min priolista, lär aldrig göra heller, i alla fall inte innan jag fyllt 85. Kanske får någon låt göra entré igen längre fram i tiden när jag känner för det, annars låter jag härmed BodyCombat 52 gå till historien, tack och adjö!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar