BodyPump grundutbildning dag 2

"Jag skuttar gärna kring i dans

men jag har tappat takten

jag ser den inte någonstans

Var katten har jag lagt den?"

-

Snövit och de sju dvärgarna

Jaha, Glader får sammanfatta den här andra dagen av utbildningen för min det, även om jag numera känner mig mer som Trötter eller jag kanske till och med kan få bli Snövit åttonde dvärg och heta Mörer eller Ömmer för det sammanfattar min kropp ganska bra just nu. Men för att återgå till Gladers klämkäcka vers så har jag tappat takten! Japp, ni hörde mig! Jag måste ha tappat den någonstans på vägen när jag, mitt nageltrång och min träningsvärk cyklade till gymmet, eller så var jag helt enkelt så fokuserad på att packa ner just nageltrånget och träningsvärken att jag glömde takten hemma. Hur som helst så var inte takten med mig på gymmet i alla fall. 

Dagen började med presentation av våra låtar, som ni vet i mitt fall tuttlåten. När det är min tur skuttar jag glatt fram, såg antagligen ut som en av de sju drärgarna redan då, de skuttar väl?, lägger mig på brädan och drar igång. Känner att jag är ju gryyyym på det är det! Koreografin sitter som berget, prata kan jag oftast alldeles för mycket, men då helt plötsligt upptäcker jag att min takt inte alls är vad den borde vara, jag körde typ en hårdrockstakt (tack Fredrik för dina jävla hårdrockstakter) till en balad för att jämföra. Jag raceade genom singlarna snabbare än självaste Bolt och jag var nära på att sätta världsrekord i snabba fyror. Vad hände liksom? Jag kände mig helt paff själv, visste inte om jag skulle skratta eller gråta, eller jo det visste jag, jag ville slänga mig på golvet sparka med benen och fäkta med armarna, storgråta som ett litet barn i kön på Ica när denne inte får godis av sin mamma, men jag skärpte mig, tur det kanske!

Efter presentationen fick vi feedback och den tänker jag inte dra upp eftersom ni säkert redan kan gissa vad Teacher-Anna påpekade...takten...japp! Därefter teori följt av ett sjukt styrketräningspass, tungt, tungt!! Blää!!

Sedan blev det ialla fall lunch, den här gången hemmagjord ceasarsallad, betydligt mer gourmet än gårdagens lunch, följt av ännu mer teori innan det blev dags att köra presentation av våra låter igen, den här gången var tanken att man skulle förbättra det man gjort fel under förmiddagen. Tror ni att lilla Emelia lyckades med det? Nepp, icke, no, Nej, Nein.....

Jag får i alla fall trösta mig med att det inte blev samma världsrekordfart den här gången, lite mer åt europarekordet skulle jag tro. Definitivt svensk mästare! 

Det var alltså varken Glader, Trötter, Ömmer eller Mörer som cyklade hem utan Butter. Jäkla skit liksom, varför har min takt gått upp i rök just den här helgen? Nu måste jag verkligen sätta igång och öva in morgondagens låt, för i morgon ska banne mig takten stämma om det så är det enda som ska stämma. Punkt slut.