För tillfället är Alvedon min bästis. Jag höll tummarna och trodde att jag skulle klara mig från förkylningar den här hösten, men inte. I söndags morse vaknade jag med halsont och förstod ganska snabbt att nu är det kört, och mycket riktigt, fram mot eftermiddagen kom snoret och lite senare febern. Söndagkväll kändes det som om stadsbussen kört över mig, ont överallt och allmänt hängig.
Eftersom jag är envis som en gammal get och dummare än Janssons gris (ni kan väl Saltkråkan?) satte jag ändå klockan i morse, masade mig upp, tryckte i mig frukost och begav mig till gymmet. Förmiddagens BodyCombat var mer än tuff och jag ångrade mig flera gånger att jag ens gått upp ur sängen. Men jag tog både mig och deltagarna igenom de 45 minuterna, även om det kändes som 3 timmar och 17 minuter. Imorgon har jag bestämt mig för att vila kroppen och har därmed bytt bort min IW. Det svider i själen och hjärtat men kroppen slår kullerbyttor med dubbel loop av glädje. Ibland måste man helt enkelt lyssna på kroppen. Nehe, nu ska jag ta en Alvedon till och sedan bege mig till jobbet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar